Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRECK strek4 l. sträk4, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
1) (†) om snara (se SNARA, sbst.1 1); äv. motsv. SNARA, sbst.1 1 a. Mz itt strick om halsen omwende (spanjorerna) honom (dvs. konungen i riket Peru) ifrå hednisk widskepelse. L. Paulinus Gothus MonTurb. 200 (1629). Det blifver .. knechten aldeles förbiudit att .. skiuta diur och fogell, sättia strek och snaror (osv.). RARP 14: 274 (1682). Hwad wankar ther för råd? til giöra pinan kort, / At ta’ til streck och gren, sit samwetz qwal at stilla. Brenner Pijn. 57 (1727). Stikka halsen i strekket. Schultze Ordb. 5097 (c. 1755). (Sv.) Strek .. (lat.) Laqueus, tendicula. Ihre (1769). Han fördes som en missgerningsman med streck om halsen, om armen. Weste FörslSAOB (c. 1817); möjl. att hänföra till 2. — jfr FALL-STRECK. — särsk.
a) i uttr. gripa till strecket, hänga sig i en snara; äv. bildl.: ge upp hoppet, förtvivla. (Sv.) Gripa til strekket, (lat.) Animo cadere, despondere animum, desperare ad restim clamare. Schultze Ordb. 5097 (c. 1755).
b) bildl., = SNARA, sbst.1 2. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668). Kan en Adelsman se, hwad för nät och strek för honom läggas. Weise 1: 23 (1769).
2) snöre l. lina (l. rem o. d.); förr särsk. om kort snöre osv. försett (försedd) med en snara (i ena ändan) l. avsedd att bilda en snara l. att binda samman l. läggas om ngt o. d.; numera bl. om snöre osv. avsett (avsedd) att spänt (spänd) upphängas ett stycke över golv l. mark o. varpå ngt skall hängas; i sht om (elliptiskt för:) klädstreck. Bortföras på en Sträckebänk / At pijnas ther medh Streek och Länk. Olffson Christiern 139 (1644). Häng .. Persiljeknipporna på et strek (att torka), omkring en spis eller en warm kakelugn. Warg Bih. 65 (1765). Streck att slå om packor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Streck, av segelgarn, användes på vissa bruk för upphängning av papper i torkhuset. Ambrosiani DokumPprsbr. 383 (1923). I köket hängde det alltid en tre, fyra stycken (näsdukar) till tork på strecket över spisen. Hellström Storm 126 (1935). Husáhr Jeriko 330 (1958; om klädstreck). — jfr FODER-, KLÄD-, KRUBB-, LÄND-, PACK-, SEGER-, TJUDER-, TÄLT-STRECK m. fl. — särsk.
b) (†) = KOPPEL, sbst.1 1 a; anträffat bl. i utvidgad anv., om antal av två l. tre sammankopplade vinthundar: koppel (se KOPPEL, sbst.1 2 a). 5 streck vindthundar skulle på Öland underhållas för hans (dvs. K. XI:s) räkning. Hahr HbJäg. 6 (1865). Med ett sträck hundar förstår man två eller tre vindthundar. Därs. 550 (1866).
Spalt S 12593 band 31, 1991