Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STREKE stre3ke2, sbst.1, r. l. m. (ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 222, osv.) ((†) n. Weste (1807), ÖoL (1852)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (ss. n. -en, Weste (1807), Dens. FörslSAOB (c. 1817)); äv. STREKA stre3ka2 sbst.1, r. l. m.; best. -an; pl. -ar.
Ordformer
(-a 1891. -e 1719—1947. -ar, pl. 1947)
Etymologi
[sv. dial. streka, streke; liksom STRECK, sbst.1, till svaga stadiet av det v. som föreligger i mlt., mnl. strīken, fht. strīhhan (se STREICHGARN); jfr STREKE, sbst.2 — Jfr STRÄCKA, sbst.2, o. STREKA, v.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om den del av ett rinnande vatten (l. ett flytande ämne) där strömningen är starkast, strömdrag l. strömfåra o. d.; äv. allmännare l. abstraktare: ström l. strömning; äv.: mindre fors (se FORS, sbst.2 1); jfr STRYKA, sbst. (Slaggen) följer .. med uti en lius streng mitt ofvanpå streken af thet rinnande godset. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 222. (Mörten) går .. upföre strömen, och håller altid hufwud mot streken. Gyllenborg Insjöfisket 38 (1770). Man igenkänner ofta med blotta ögat stället för den största hastigheten (av vattnet i en flod) och kallar den streke. JernkA 1829, s. 97. TurÅ 1904, s. 156 (om mindre fors). Ännu för ett par år sedan såg jag .. (strömöringen) vaka och hoppa i strekarna ett par kilometer ovan storstaden Örebro. NatNärke 275 (1947). — jfr STRÖM-STREKE.
Ssgr (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STREK-GÅNG. strömgång, ström, strömmande. VetAH 1743, s. 18. Hisinger Ant. 2: 40 (1820). —
-NÄT. vid fiske i strömfåror brukat nät med grova maskor. Gyllenborg Insjöfisket 16 (1770).

 

Spalt S 12607 band 31, 1991

Webbansvarig