stress-situation

Publicerad 1991

STRESS stres4 l. sträs4, r.; best. -en.

Etymologi

[liksom t. o. fr. stress av eng. stress, tryck, spänning, påkänning, påfrestning, stress, sannol. (väsentligen) förkortad form av distress, trångmål, nödläge, av meng. destresse, smärta, olycka, av ffr. destresse, trångmål o. d., till destrecier, plåga, hemsöka, sannol. av ett icke belagt senlat. districtiare, plåga, till districtus, sträng, p. pf. av distringere, dra isär, av di-, isär (se DI-), o. stringere, dra l. snöra ihop (se STRINGERA); i bet. 2 har ordet tidigast använts (i föreläsningar) c. 1935 av den kanadensiske fysiologen H. Selye († 1982). — Jfr STRESSA, STRESSOMETER, STRESSOR]

1) (i fackspr.) om spänning l. tryck (som åstadkommer omformning av ngt); i ssgn STRESS-DIFFERENS.

2) i sht psykol. bildl., om (det mentala tillstånd som uppstår ss. en reaktion på) det fysiska l. mentala tryck som yttre l. inre faktorer i form av ställda krav utövar mot en l. flera personer (i en mer l. mindre störd l. spänd l. pressad livssituation, t. ex. vid tidsnöd); utom i fackspr. företrädesvis (i mer l. mindre negativ mening) om l. med tanken särskilt riktad på (mentalt tillstånd av oro l. ängslan l. nervös spänning o. d. som uppstår ss. en reaktion på) fysisk l. psykisk överansträngning l. jäkt o. d. Bergstrand SvLäkS 430 (cit. fr. 1954). En stor del av hans (dvs. doktor Olaisons) kamp gällde sömnlösheten, stressens, den mekaniserade hetsens nattliga spöke. Siwertz Tråd. 195 (1957). Den psykiska upplevelse av oförmåga och hopplöshet som sammanfattas i begreppet stress. SvD(A) 11/12 1963, s. 11. Galna lämlar dör av stress. DN(A) 7/9 1963, s. 3. Begreppet stress har .. utvidgats nästan utan gräns och i dagligt tal används ordet numera för att beteckna alla vardagslivets större och mindre påfrestningar. SvD 30/3 1978, s. 8. — jfr SKOL-STRESS. — särsk.

a) (mera tillf.) i uttr. stress efter ngt, jäktande efter ngt (se JÄKTA 3). SvD 12/8 1970, s. 15.

b) i överförd anv. i fråga om påfrestning på djur l. växt o. d. som pådrivande faktorer (för att höja produktiviteten) medför. PiteåT 31/5 1986, s. 15 (i fråga om potatis). GbgP 16/3 1988, s. 1 (i fråga om fisk).

Ssgr (utom i ssgn stress-differens till 2 o. i denna anv. i sht psykol.): STRESS-BESVÄR. besvär (se d. o. I 1 b, II 2) som stress innebär l. förorsakar. SvD(A) 11/2 1967, s. 11. —

(1) -DIFFERENS. (i fackspr.) tryck- l. spänningsdifferens, tryck- l. spänningsskillnad. Fennia LIII. 1: 237 (1930; i jordskorpan). —

-EFFEKT. effekt (se d. o. 2) av stress. SvD(A) 16/9 1967, s. 19. —

-FAKTOR. faktor (se d. o. II 2) som åstadkommer (l. utgör) stress, stressor. SvD(A) 23/4 1965, s. 15. Lindskog o. Zetterberg (1981). —

-FORSKARE. forskare som ägnar sig åt stressforskning. DN 27/1 1967, s. 1. —

-FORSKNING. forskning rörande stress. SocMedT 1959, s. 139.

Ssg (i sht psykol.): stressforsknings-laboratorium. SvD(A) 23/4 1965, s. 15. —

-FRAMKALLANDE~0200, p. adj. som framkallar stress. SvD(A) 14/4 1967, s. 14. —

-FRI. fri (se d. o. 27) från stress. Det är ett fullständigt stressfritt liv (i en kibbutz). Expressen 1964, nr 292, s. 20. —

-HORMON. om var o. en av de hormoner som avsöndras av binjurebarken vid stress l. stresstillstånd (se d. o. 2). Stresshormonerna adrenalin och noradrenalin tjänar till att bereda kroppen för flykt eller strid. DN(A) 7/2 1965, s. 8. —

-JOBB. (ngt vard.) stressframkallande jobb. DN(A) 9/6 1965, s. 36. —

-KÄNSLIG. om person: känslig för stressituationer, som har låg motståndskraft mot stressfaktorer; äv. motsv. 2 b, om ngt sakligt. SvD(A) 1960, nr 292, s. 8. PiteåT 31/5 1986, s. 15 (om potatis). —

-MILJÖ. stressframkallande miljö. DN(A) 6/2 1965, s. 12. —

-MOMENT. jfr moment 1 o. -faktor. Bergstrand SvLäkS 506 (1958). —

-PROBLEM. problem (se d. o. 2) orsakat av stress; problem som framkallar stress. Skolvärld. 1965, s. 1403. SvD(A) 28/2 1967, s. 19. —

-REAKTION. reaktion (se d. o. 5) bestående av l. orsakad av stress. SvD(A) 14/4 1967, s. 12. —

-SITUATION. av stress kännetecknad situation (se d. o. 2). SocMedT 1959, s. 140. En vanlig ”stress-situation” hemma — barn kinkar, kaffet kokar över, telefonen ringer. SvD(A) 31/3 1966, s. 9. —

-SJUK. sjuk av stress, som lider av stressjukdom; särsk. substantiverat. Stressjuka får högre ersättning (enl. ny yrkesskadeförsäkring). SvD 26/3 1977, s. 13. —

-SJUKDOM~02 l. ~20. sjukdom orsakad av stress. Wernstedt (1959). —

-TEST. test med uppgift att utröna stresstolerans. BraBöckLex. 22: 55 (1980). —

-TESTA. testa (ngn) med stresstest. SDS 19/11 1984, s. 19. —

-TILLSTÅND~02 l. ~20.

1) (i fackspr.) till 1: spänningstillstånd. Fennia LIII. 1: 232 (1930; i fråga om jordskorpan).

2) om det mentala tillstånd som utgörs l. orsakas av stress, stress. SvD(B) 1957, nr 284, s. 8. —

-TOLERANS. förmåga att motstå stress- (faktorer), tolerans mot stress. DN(B) 1957, nr 334, s. 16. —

-TÅLIG. som väl uthärdar stress(faktorer), som har hög stresstolerans. DN 13/6 1979, s. 14. —

-ÄGG. äggformat föremål avsett att hållas i handen för att man skall stressa av. Kulturen 1981, s. 79.

Avledn. (till 2): STRESSA, v., se d. o. —

STRESSIG, adj. som åstadkommer stress, som stressar, stressande; äv. om person: full av stress, stressad. Igår hann jag ju knappast se mig omkring .. så stressigt var det. Lange Vitklädd 63 (1967). Han hade inte gett sig tid att röka under de sista stressiga timmarna. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 147 (1979). Säkerhetshandb. 72 (1990; om person).

Spalt S 12610 band 31, 1991

Webbansvarig