Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRIGLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or.
Etymologi
[sannol. motsv. nor. dial. strigla, långt, smalt träd, ensamt strå, stråle, samhörigt med strigla, stråla ut (se STRIGLAKORS)]
stängel o. d.; anträffat bl. ss. senare led i ssgn SALPETER-STRIGLA.

 

Spalt S 12676 band 31, 1991

Webbansvarig