| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRIMMIG strim3ig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. STRIMMOT, adj.; n. o. adv. =.
1) motsv. STRIMMA, sbst. 1: som är försedd l. betäckt med strimma l. strimmor; som är full av strimmor; ofta liktydigt med: randig; särsk. om växt(del), äpple l. djurs päls l. hud; ss. adv. särsk.: strimvis. Strimmiga äpplen, blommor, tapeter. En strimmig katt. Hästen var strimmig på ryggen av piskrapp. Linc. (1640; under striatus). Möller PrincBot. 34 (1755; om blad). Rydberg KultFörel. 4: 207 (1887; om tyg). I björkens strimmiga näfver / sitt namn och hennes han skar. Fredin Dan. 77 (1889). (Rörsångaren) har icke sävsångarens strimmiga rygg, som skall taga upp grässtrånas villande mönster. Rosenius SvFågl. 1: 80 (1914). Ruin Gyckl. 146 (1934; om tigerhuvuden). Hattens kant (på den lömska flugsvampen) är strimmig. Cortin SvampHb. 22 (1937). Hon .. (var) strimmig i ansiktet av svett och smuts. Edqvist Skugg. 248 (1958). — särsk.
a) i namn på vissa djur o. växter som är försedda l. betäckta med strimmor (särsk. för att beteckna motsats till djuret osv. närstående arter som saknar strimmor).
α) zool. strimmig(a) hyena(n), om den i norra Afrika o. söderut till Kenya o. Somaliland o. sydvästra Asien in i Främre Indien till Bengalen levande hyenearten Hyaena hyaena Lin., som har gulaktig vitgrå päls med svarta tvärstrimmor. (Den fläckiga hyenan är numera) inskränkt till tropiska och södra Afrika, medan den saknas i de Europa mera närbelägna områdena af norra Afrika och vestra Asien, hvarest den ersätts af den strimmiga hyenan (Hyaena striata), hvilken .. endast mycket sällsynt förekommer fossil i Europa. Nathorst JordH 963 (1894). DjurVärld 13: 29 (1960: strimmig).
β) trädg. o. bot. strimmig kalmus, trädgårdsväxten Acorus calamus f. variegatus hort. VåraKulturvN 38 (1977).
γ) bot. strimmig(a) lönn(en), trädet Acer pensylvanicum Lin. (som har strimmig bark). VetAH 1798, s. 48.
δ) (numera föga br.) zool. strimmig plattstjärt, havsormen Laticauda colubrina Schneider (som har svarta tvärstrimmor), radbandsorm. 2NF 10: 1002 (1908). Därs. 27: 334 (1918).
ε) (†) strimmig sjöslända, om nattslända med strimmig teckning. Den strimmiga Sjösländan är mindre (än den vanliga), men allmännare och har nästan tegelfärgade wingar. Hartman Naturk. 251 (1836).
ζ) (†) strimmig sporreblomma, växten Linaria repens (Lin.) Mill., strimsporre. Linaria striata DC. Strimmig Sporreblomma .. Kronorna med hvit grundfärg och gridelina, långsgående strimmor, utom på nedre läppens bucklor, hvilka inåt äro gulaktiga och försedda med en halfkrans af hvita eller violetta, tjocka hår. Thedenius FlUplSöderm. 274 (1871).
b) (numera föga br.) i uttr. de strimmiga kropparna, om de basala ganglierna. Hernquist Hästanat. 111 (1778). Stora hjärnans stamdel består av de båda anhopningar av grå substans, som kallas de strimmiga kropparna (de basala ganglierna). Svenson Sinnessj. 20 (1907).
c) motsv. STRIMMA, sbst. 3 e: som innehåller en strimma l. strimmor (se STRIMMA, sbst. 3 e); äv., i utvidgad anv., om utseende: som kännetecknas av strimmighet. Från Sunne kyrka åt Högberg och Helgerud är Gneissen allmänt strimmig, icke tydligt lagrig. Hisinger Ant. 3: 18 (1823). Vid frågan om malmernas förekomstsätt och formationer fäster författaren särskildt uppmärksamheten vid det strimmiga utseendet af en del svenska malmer, såsom t. ex. Norbergs malmerna, förorsakadt utaf ådror af kristalliserad qvarts i malmen. TT 1874, s. 224. Bild 2 visar genomskärningen af en .. uppåt tudelad, strimmig granitgång. Sthm 1: 6 (1897). Alla strimmiga, gnejsiga bergarter, uppkomna genom omvandling av graniter, kallas ortognejser. Flodström Naturförh. 40 (1918).
d) ss. senare led i ssgr: som har så l. så beskaffade strimmor; jfr BLOD-, BLÅ-, BRUN-, FLUIDAL-, GRANN-, GRÅ-, GRÖN-, GUL-, GULD-, LJUS-, LÅNG-, LÄNGD-, LÄNGS-, MÖRK-, O-, PURPUR-, ROSEN-, ROST-, RYGG-, RÖD-, RÖDGUL-, SEBRA-, SILVER-, SKÄR-, SMAL-, SMÅ-, SOT-, TIGER-, TVÄR-, VIT-STRIMMIG m. fl.
e) i oeg. l. bildl. anv.; särsk. om måleriteknik som kännetecknas l. utmärkes av att konstnären målar i strimmor l. arbetar med strimformigt mönster o. d. Roines strimmiga spegel / Somnade först i går. Topelius Ljungbl. 45 (1846, 1860). I (målningen) Ladan har .. (Richard Bergh) genom en egendomlig strimmig teknik frambragt ett illusoriskt bjärt solnedgångsljus. NordRevy 1895, s. 373.
2) motsv. STRIMMA, sbst. 2: som är försedd med strimma l. stråle l. strimmor l. strålar; som är full av l. rik på strimmor l. strålar; strålande l. skimrande l. glänsande; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr; jfr GULD-, SOL-STRIMMIG. Och äre alle Stiernor till theres figur icke strijmotte, lijka som medh taggar (såsom man seer uthi en sporakling) efter som man them afmålar, wthan aldeles runde. Forsius Phys. 90 (1611). (Sv.) Strimmigh (lat.) radiosus. Wollimhaus Ind. (1652). Minerva i en blink från låga jorden far / Och genom luftens rymd en strimmig låga drar. Rudbeck Borås. 25 (1776). En liten nätt Comet har nysz förut sig wisat, / .. Han dock ej längre geck än öfwer deras hus: / Men gaf ett strimmigt sken och mycket sällsamt ljus. Livin Kyrk. 2 (1781).
1) till 1, om egenskapen l. förhållandet att vara strimmig; äv. konkretare, om strimmor l. ränder i ett mönster l. en yta o. d.; strimmig teckning l. yta o. dyl. l. strimmigt mönster o. d. Weste FörslSAOB (c. 1817). Man hade vid de schweitziska alpernas glacierer observerat samma slags strimmighet på de underliggande bergens yta, som de nordiska refflorna. ASScF 8: Minnestal 2: 23 (1866). Hattsvampar, hvilkas hatt vid .. den ofta genomskinligt strimmiga kanten visar ett mörkare .. bälte som, i den mån svampen torkar, flyttar sig eller försvinner, då äfven strimmigheten utplånas. Krok o. Almquist Fl. 2: VIII (1898). På de nya kartorna i 1: 100,000 synes den regelbundet förekommande nordostliga strimmigheten i kartteckningen tala för att .. (moränbacklandskap) knappast skola träffas där. Fennia 36: 221 (1915). Hela landskapet har (på grund av terrasserna) en säregen prägel av strimmighet. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 164. Muskelcellernas strimmighet .. beror på, att de äro uppdelade i flera skikt av olika ljusbrytningsförmåga. Bolin LevLivKem. 27 (1931).
2) (†) till 2, om egenskapen l. förhållandet att stråla l. lysa l. glänsa i strimmor l. strimvis. Cellarius 162 (1699, 1729).
Spalt S 12701 band 31, 1991