| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRINGENT striŋ1gän4t (alternativt uttal med -nj- hos LoW (1889), Wessén VOrd (1961)), adj. -are; n. o. adv. =.
om slutledning l. problemställning l. begreppsbestämning o. d.: strängt följdriktig l. logisk o. konsekvent l. (absolut) bindande o. d.; äv. om muntlig l. skriftlig framställning, uttryck, komposition o. d.: klar (o. redig) l. bestämd l. koncis, som hänger väl ihop (o. icke företer luckor l. tankesprång o. d.), ofta närmande sig bet.: exakt l. väl genomtänkt; äv. i utvidgad anv., om person: som tänker l. handlar strängt följdriktigt osv. l. som uttrycker sig klart osv.; äv. allmännare, i fråga om utförande av arbete o. d.: noggrann l. sträng(t genomförd) l. exakt o. d. Stringent bevisföring. Andersson 348 (1845). Söderberg 10: 369 (1921; om tänkande). SvTeolKv. 1932, s. 21 (om bevis). Vad vi veta, är att Ni förvärvat ett grundat anseende som en av den klara och stringenta lagstilens mästare. Löfstedt i 3SAH LVI. 1: 56 (1945). Som tänkare är han mer logisk, mer stringent än egentligen skarpsinnig. Östergren (1947). Ciseleringen (på skålen) är stringent och utomordentligt skickligt utförd. Fatab. 1963, s. 136. Huvudintrycket av .. (N. N:s) avhandling är att förf. haft alldeles för stor brådska med att få den framlagd och att han för den skull delvis åsidosatt den vetenskapligt stringenta behandlingen av materialet. SvGeogrÅb. 1968, s. 197. En stram och stringent framställning på fyrtiofem minuter kan mycket väl omfatta det väsentligaste i Arbetsmedicinen. Jersild BabH 323 (1978).
Spalt S 12705 band 31, 1991