Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STRUMA strɯ3ma2 l. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or (LoW (1911) osv.) ((†) -er Haartman SciagrMorb. 415 (1781))
Etymologi
[liksom t. o. eng. struma, fr. strume av lat. struma, strupkörtelsvulst, skrofelknut; sannol. till den rot som föreligger i STRUT, sbst.2 — Jfr STRUMIT, STRUMÖS]
1) (av jodbrist förorsakad) sjukdom som yttrar sig i (kronisk) ansvällning l. förstoring av sköldkörteln; förr äv. om annan förstoring l. ansvällning av l. på körtlar l. körtelartade organ i allmänhet (t. ex. lymfkörtlar o. hypofys o. binjurar) samt om själva svulsten l. den förstorade sköldkörteln. Haartman SciagrMorb. 415 (1781). Strupswulst .. Så länge struman är mjuk, är den lättare att fördela. Hartman Husläk. 209 (1828). Osswald har analyserat innehållet af en struma, från en 30-årig qvinna. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 541. Struma, s. k. Halsknöl eller Halssvulst, kallar man en på halsens framsida befintlig svulst i den s. k. sköldkörteln. Uhrström Hemläk. 671 (1881). Wennerholm o. Svensson (1892: fibrös struma). Det var en äkta schweizisk insjöskeppare med hängande ögonpåsar och en jättelik struma på högra sidan. Mattsson Resebr. 178 (c. 1910). Vanlig struma har icke någon inverkan på hjärtats verksamhet. Jacobæus HjärtBlodSj. 84 (1935). Hon ville att jag (vid kopieringen av porträttet) skulle något mildra den struma, som målaren begåvat Agneta med. HågkLivsintr. 22: 268 (1941). DN(A) 9/5 1964, s. 3.
2) bot. om (strumaliknande) ansvällning hos vissa bladmossor. Vid övergången mellan skaft och kapsel finnes ofta ett tjockare parti, halsen, ibland med en ensidig förtjockning (struma). 2SvUppslB 4: 72 (1947). Åtskilliga dicranacéer .. har .. på övergången mellan seta och kapsel, en ensidig ansvällning, som kallas fästknöl eller struma. Ursing SvVäxt. Krypt. 55 (1949).
Ssgr (till 1; i sht med.): STRUMA-BACILL. bacill som orsakar struma. Upsala(A) 28/7 1930, s. 6. —
-DISTRIKT. distrikt (se d. o. 2) inom vilket struma är vanligt (eftersom naturlig jodtillförsel saknas). Thunberg Livsförrättn. 1: 209 (1924). —
-FALL. fall (se d. o. XII 4 f) av struma. SvLäkT 1935, s. 91. —
-FRI. fri från struma; i sht om trakt l. område o. d. Upsala(A) 27/8 1931, s. 3. —
-HALS. hals angripen av struma. Krusenstjerna Pahlen 3: 208 (1931). —
-HÄRD. härd (se härd, sbst.1 4) för struma; i sht om område l. distrikt o. d. Wirgin Häls. 2: 11 (1931). —
-OMRÅDE~020. strumadistrikt. Wirgin Häls. 4: 102 (1939). —
-OPERATION. operation av struma. LbKir. 2: 329 (1922). —
-SJUK. sjuk i struma. Lindqvist BakMoln. 187 (1911). —
-SVULST. svulst orsakad av struma. Österling i 3SAH LVII. 2: 81 (1946). —
-TRAKT. jfr -distrikt. 3NF 2: 964 (1924). Man anför som exempel att soldater i Napoleons armé, som blevo stationerade i en schweizisk strumatrakt, där snabbt fingo struma. Berglund (o. Andreen) Körtl. 128 (1937).

 

Spalt S 12764 band 31, 1991

Webbansvarig