| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRUNTEN strun3ten2, adj. -tet, -tne, -tna; -tnare. adv. -TET.
(vard.) (löjligt) liten l. obetydlig l. mindervärdig l. dålig l. föraktlig o. d.; jfr STRUNTIG. Unge Minn. 51 (1835; i pl., om droppar av talg). Gamla struntna vasen (dvs. vasaorden). Rosenius SatSkämt 38 (1902). Pan 1927, s. 67.
Spalt S 12787 band 31, 1991