| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRYKER stry4ker, om person m.//ig., om djur m. l. r.; best. -n; pl. (numera bl. mera tillf.) -krar; äv. (numera bl. i vissa trakter, i sht i Norrl.) STRYK stry4k, sbst.3, om person m.//ig., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar. Anm. Pl. av formen stryker ersätts vanl. av pl. av formen stryk l. av pl. av STRYKARE.
motsv. STRYKA, v. II.
I. om person: strykare (se d. o. I 1); äv. om kringstrykande person med särskild tanke på oärligt leverne l. på arbetsskygghet l. sjabbigt utseende o. d., närmande sig bet.: skälm, skojare; odåga; slusk; ofta allmännare, ss. allmänt nedsättande personbeteckning: slyngel l. lymmel o. d.; äv. = STRYKARE I 1 slutet. (Eng.) A shabby Fellow, (sv.) en slanter, stryker. Serenius Ddd 2 (1734). Är det du, din Stryker, som har druckit up mit Renska win. Boding Molière Mick. 28 (1741). ”Hvad vill det här säga! .. hvad för slag, din stryker! inte borstat (skorna) än!” Blanche Bild. 3: 66 (1864). Den långa stryken presten. Lagus Kellgren 9 (1884). Han låg på den skogiga åsen / och sof med kinden mot påsen, / en stryker af tattarsläkt. Karlfeldt Vildm. 32 (1895). Din vana att tjuvbeta min sjöäng, din stryker, och käringen dins vana att prata lort om mina ungar. Karlfeldt NisseT 39 (1936). Sandgren Förklar. 47 (1960; om luffare). jfr LUFFAR-STRYK, TJUV-STRYKER.
II. om kringstrykande djur, särsk. fågel; jfr STRYKARE II. Hallå, du vadmalsklädde, / förkättrade herr sparf, / som skälls för tjuf och stryker / och rackare och slarf! Strix 1900, nr 8, s. 5. Alla traktens vipor .. överöste den flamröde strykern (dvs. en räv) med strömmar av ovett. Rosendahl SkogÅbor 109 (1932).
Spalt S 12862 band 31, 1993