| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÄCKT sträk4t, r. l. f.; best. -en.
1) (†) motsv. STRÄCKA, v. I 1; om ngt som sträcks ut i hela sin längd; anträffat bl. om himlafästet. Bureus Nym. 2: 4, 6 (1637). Därs. 6.
2) (i vissa trakter i Finl., bygdemålsfärgat) motsv. STRÄCKA, v. I 5, konkret: sträckning (se STRÄCKNING, sbst.1 4). Hembygden(Hfors) 1911, s. 54. jfr: Om det är vridet, sträckt eller bräckt, så skall din sjukdom stanna i denna stund. Därs. 55.
3) (numera föga br.) motsv. STRÄCKA, v. II 7: sträckning (se STRÄCKNING, sbst.1 9), sträck (se STRÄCK, sbst.4). Det är under .. sträckt (mot norr) som .. (ejdern) af skärkarlarne skjutes för bulvan, eller vette, som den kallas. Strindberg Blomst. 62 (1888).
Spalt S 12999 band 31, 1993