| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÖMMIG ström3ig2, adj. -are. adv. -T.
1) motsv. STRÖM, sbst. 1, o. STRÖMMA I 1, 2, om land l. område: (rikligt) försedd med l. uppfylld av strömmar l. i vilken vattendrag strömmar. J skolen hafva edert ryckte, J det strömmiga Morvens söner. Ossian 3: 86 (1800).
2) motsv. STRÖM, sbst. 1, 2, o. STRÖMMA I 1, 2: som är l. består av ström(mar) l. fors(ar) l. som strömmar, strömmande, forsande; äv. om hav l. kust: (rikligt) försedd med ström(mar) l. i l. vid vilken vattnet strömmar; äv. i opers. uttr. Då der strömmigt war, eller Wädret dref dem, rodde 40 (man) .. och 40 fechtade. Rudbeck Atl. 3: 312 (1698). Åarne och Älfverne äro i sin början smala, som oftast inom höga bräddar inslutne, mycket strömmige och forssige. VetAH 1772, s. 22. Alen på Padi strömmiga våg lättflytande simmar. Adlerbeth Buc. 85 (1807). De (dvs. sjöfolk och befäl) som fått segla i mörker och storm i livbåtar utanför den vilda, strömmiga skotska kusten. SvFl. 1939, Specialnr s. 11.
Spalt S 13102 band 31, 1993