Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUBBEN stub3en2, sg. best.
Etymologi
[sannol. antingen utgående från uttr. på stubben, på rot (se STUBB 2 b), liktydigt med: (direkt) utan föregående avverkning (t. ex. sälja skog l. träd på stubben), l. till sv. slang stubba sig, skynda sig (sannol. ombildning av skubba sig, dets.), i analogi med sv. slang på störten (äv. på stört), till STÖRTA; i sistnämnda fall med sekundär anslutning till STUBBE (se STUBB 2; jfr SEkbo i NysvSt. 1988, s. 9 f.). — Jfr STUBIN 3]
(vard.) i uttr. på stubben, genast, direkt, ögonblickligen, omedelbart, på stubinen (se STUBIN 3). Dötrist. Jag tänkte lägga av (dvs. sluta arbeta) på stubben men kompisen ville fortsätta. Sjövall o. Wahlöö Ros. 95 (1965). Nu, sa jag, nu … på stubben? Lundell Jack 10 (1976).

 

Spalt S 13139 band 31, 1993

Webbansvarig