| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUCKENHET stuk3enhe2t, r. l. f.; best. -en.
förhållandet att vara stucken (se STICKA, v.1 I 21 g); äv.: egenskapen att lätt bli l. mer l. mindre beständigt vara stucken. Igenom thet at .. (personer med högfärdigt sinnelag) woro så tyckemyckna, och vptogo alt hwad aff en händelse skedde, för småån och sijdwördnat, förnötte hela Dagen medh förtreet och styckenheet, slogh thet tilbaka igen at the föga bättring wijdare befunno (av brunnsdrickning). Hiärne Suurbr. 89 (1680). I samma mån wi, tagande osz till wara för .. personliga sidohugg, blott hålla osz till .. sak .. i samma mån förwara wi .. osz sjelfva från all småsinnad stuckenhet, den aldraminst en sanningens kämpe .. må låta framskymta. SKN 1844, s. 10. Brita Kaj skötte räfsan med en rivande fart, som omisskänligt förrådde en viss stuckenhet .. det likade henne .. icke att jämnställas med drängpojken. Slotte Solskensf. 36 (1923).
Spalt S 13147 band 31, 1993