| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUDIÖS, adj.; adv. -T.
(†) som kännetecknas l. karakteriseras av l. är utarbetad med (överdriven) omsorg l. noggrannhet; äv. substantiverat. (Hos katedralen i Antwerpen) fann jag det för myckna och öfverflödiga af sidotak och bibyggnader och det förkrånglade studiösa, som jag ej rätt kan förlika mig med. Wallin Bref 249 (1849). (Westminster Abbey) var ett helgjutet verk utan skavank och fel och, ehuru grant och studiöst, gaf det hela dock en ostörd konstverksnjutning. Därs. 263.
Spalt S 13218 band 31, 1993