| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUDSIG stut3sig2, äv. stud3-, äv. (numera bl. vard.) stus3-, adj. -are. adv. -T.
1) (†) motsv. STUDSA, v.1 I 1: som stöter tillbaka, hård; anträffat bl. om våg med alltför tung motvikt. Mitt gilje-folk förbiudes åg / Uppå en styf och studzig wåg / Sitt egit pris att wäga. Rydelius Vitt. 76 (1699).
2) (†; se dock slutet) motsv. STUDSA, v.1 II 2 b: som mer l. mindre omedgörligt ställer sig kallsinnig l. motvillig l. avvisande l. nekande (i förh. till ngt); jfr STUDSK, STURSK 1. G1R 11: 119 (1536). E. K. M:tt (kunde) med thet förste holle sigh någet stutzigt emoth them, föregiffvendis, att (osv.). Därs. 29: 710 (1560). Schultze Ordb. 5078 (c. 1755). — särsk. om undersåte l. underlydande l. husfolk o. d. i förh. till överhet l. myndighet l. överordnad l. husbonde o. d.; ofta liktydigt med: uppstudsig l. trotsig l. ohörsam l. näsvis o. d.; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som kännetecknar l. anstår sådan undersåte osv.; numera bl. ss. senare led i ssgn UPP-STUDSIG. G1R 13: 57 (1540; om skrivelser). Erich Joensson i Falle Skogz Sochn, som med een piga warit förlåfwad i 14 åhr, men intet will fulborda ächtenskapet, hwilket han vthlåfwat den ene gången effter den andra, jemwähl i Reverendissimi närwaru, ställer sig och stutzig emot Consistorii citationer. SynodA 1: 178 (1691). De tröge och late eller orkelöse, tillika med dem som äro Trätedryge och studzige, måste man i tid efter Förordningen upsäija. Salander Gårdzf. 8 (1727). Lindfors (1824).
3) (†) motsv. STUDSA, v.1 II 2 b: hindrad l. stoppad l. hämmad o. d.; särsk. i uttr. göra ngt studsigt, hindra osv. ngt. OxBr. 8: 508 (1645). (Befästningsarbetet) bleef .. af Hans Kongl. Maij:tz oförmodelige och mycket beklagelige dödzfall studzigt. HSH 31: 354 (1662). (Adelsståndet) blef vid sin förra mening, at inge flere än de två exceptionerne .. giöra hufvudsaken studsige (felaktigt för studsig). 2RARP 5: 112 (1727).
4) (†) motsv. STUDSA, v.1 II (2 b,) 4: överraskad l. tveksam l. villrådig l. osäker l. orolig o. d. (Man) beflijter sig altidh så, att, där man icke kan haffva ett fast förbundh, man lijkväll i adparencen må haffva een förtrolig vänskap, men, så mycket förbunded vedhkommer, göra migh Hameltons betenkiandhe någett stutzig. AOxenstierna 13: 445 (1635). Ändoch thesze förledne swåre tijder fuller hafwa kunnat giöra them (dvs. riksförmyndarna) stutzige, så i anammandet af thenne swåre Regering och förmynderskap, som i desz utförande; Så hafwe de lijkwäl .. dragit den bördan .. i tolf åhr. Stiernman Riksd. Bih. 322 (1644). Att (bönderna) .. icke måghe bliffwa stutzige giordhe, uthan fast mehre uthi sin godhe inclination styrckte och confirmeradhe. RARP 6: 232 (1657). Afwikelsen (i tryckstil) gör en oöfwad Läsare af .. språket esomoftast stutsig, och kan förleda honom att hålla detta för ett helt annat språk, om han icke förstår Malabariskan. Täubel Boktr. 1: 68 (1823).
5) motsv. STUDS, sbst.1 2, o. STUDSA, v.1 II 3, i fråga om (föremål av) mer l. mindre elastiskt material o. d.: som har studs l. egenskapen att (efter sammanpressning med kraft o. snabbhet återtaga sin ursprungliga form o. därigm) lätt studsa; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. (särsk. liktydigt med: spänstig). I däckssidorna har man .. ett ”extra” studsigt gummi. DN(A) 3/5 1964, s. 10. Hans bok är barndoms- och ungdomsminnen, berättade på en förbluffande spänstig prosa, studsig, rytmisk, rolig, uppkäftig, ungdomsfrisk, livskraftig, underhållande, färgrik och lite tusan-djävlar. ÖgCorr. 4/1 1969, s. 7. Studsig musik. DN 10/6 1984, s. 1.
1) (†) till 2 slutet: egenskapen l. förhållandet att vara ”studsig”, uppstudsighet l. trots l. sidvördnad l. ohörsamhet l. näsvishet o. d. VDAkt. 1668, nr 30. För Oliud, sidwördnad, miszfirmande, stutsighet, tredsko eller annat oanständigt och otilbörligt upförande, af Mästare, Gesäller .. och andre Arbetare, emot deras Patroner, Förläggare och Mästare .. bötes som bråttet är groft til. PH 2: 1503 (1739). Gästgifvaren (kan) för studsighet eller försummelse i skjutsens ostegrade skaffande och hållande i ordning .. mista sin egendom. LBÄ 16—17: 134 (1798).
2) till 5: egenskapen l. förhållandet att vara studsig. Är föraren ensam i bilen kan man märka en viss studsighet i bakvagnen. GbgP 10/1 1988, s. 34.
Spalt S 13230 band 31, 1993