Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STUFFA stuf3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[sv. slang stuffa; avledn. av STUFF, sbst.3; i bet. 3 dock (delvis) möjl. av sv. dial. (Västergötl.) stuffa, gå med korta o. tunga steg (jfr nor. stubbe, gå med styva, korta steg) o. i så fall möjl. samhörigt med STUBBE (se STUBB)]
1) (mindre br.) spela medryckande o. svängig (jazz)musik, spela ”hot”. Att spela hot kallas också att stuffa eller skrota. Orkesterjourn. 1935, nr 11, s. 14. (Pianisten) tackade nej (till engagemang som jazzsångerska) med tanke på framtiden .. Folk hade trott att man skulle börja stuffa mitt i Beethoven; då är det bättre att vara enbart pianist än att dela sig. GT 1949, nr 341, s. 16.
2) (i vissa kretsar, vard.) dansa (i sht efter svängig jazzmusik l. ”hot”). Tre Kalaspinglor letar efter var sin tuff snubbe, som stuffar busbra och gillar jazz. DN(A) 3/9 1952, s. 20. Dansar du inte Sonny? — Va inte blyg nu. Opp å stuffa. SvD(B) 10/3 1956, s. 13. Efteråt blev det .. förstamajdans på Stora salen, där jag stuffade och uppvaktade och hade mig. Ohlmarks Par. 205 (1965). DN 4/11 1984, s. 30.
3) (i vissa kretsar, vard.) traska l. kliva l. klampa o. d.; i den särsk. förb. STUFFA UT.
Särsk. förb. (i vissa kretsar, vard.): STUFFA OMKRING10 04. till 2: dansande röra sig omkring. Fickjourn. 1950, nr 2, s. 46. Dom hade .. rätt att hålla till .. (på nattklubben) hela kvällen och stuffa omkring litet eller spisa bandet. Mezzrow o. Wolfe Dans 105 (1953). —
STUFFA UT10 4. till 3: traska l. kliva l. klampa o. d. ut. Då vart en annan fly förbannad och .. stuffade ut i korridoren. Trenter NarrNock. 126 (1956).
Ssgr (till (1,) 2): A (i vissa kretsar, vard.): STUFF-DANS. (stuffa-) dans (i sht efter svängig jazzmusik). PiteåT 6/6 1986, s. 9. —
-MUSIK. medryckande o. svängig (jazz)musik, ”hot”, avsedd l. lämpad för dans. Han tyckte om stuffmusik och eftersom jag skötte grammofonen (på kaféet) fick han sitt lystmäte tillfredsställt. Forss Skom. 158 (1965).
B (i vissa trakter): STUFFA-DANS, se A.
Avledn. (till 2; i vissa kretsar, vard.): STUFFARE, m.//ig. (mans)person som stuffar l. gärna ägnar sig åt att stuffa. Inne från stora salen hörs .. fothas från de verkligt trogna stuffarna. Estrad 1954, nr 12, s. 9.

 

Spalt S 13234 band 31, 1993

Webbansvarig