Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUKAT stuka4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
(förr) lång stick- l. stötvärja med tre- l. fyrkantig klinga (o. sidorna mellan eggarna insänkta); äv. i uttr. halv stukat, stukat med kortare klinga (jfr HALV-STUKAT). Förgylt Stucat med Jägerij. KlädkamRSthm 1654, s. 2. 2 st Hugpampar 1 spansk stokat med korgfäste. BoupptRArk. 1671. J dett samma Alexander skulle gåå inn igenom kammardörrn, nappa han uth sin stukat och stack efter Brovallium. ConsAcAboP 4: 110 (1673). SvVapSÅ 1934—37, s. 74 (1695: hallfwa Stukater). Hans karakter var icke som stuckaten, / grannt damascerad för en galadag. Sturzen-Becker 5: 199 (1849, 1862). Seitz SvärdVärj. 65 (1955). — jfr HALV-, SILVER-STUKAT.
-KLINGA. (stukat- 1673 osv. stukate- 1676) klinga (se klinga, sbst.1 1) på l. till stukat l. av detta slag; särsk. om blankvapenklinga med triangulärt l. kvadratiskt tvärsnitt (på hov- l. ämbetsvärja); äv. i utvidgad anv., om värja med sådan klinga. BoupptSthm 1673, s. 293 b (: Stijkat Klinga). Det var under 16- och 1700-talen som värjan i konseqvens med fäktkonsten utvecklades .. till tresidig stukatklinga. Balck Idr. 3: 377 (1888). Bajonetten (på dragongevär m/1767) sitter till höger om pipan, har trekantig stukatklinga och (osv.). Alm Eldhandv. 1: 302 (1933). SvVapSSkr. 1955, s. 70. —
-TYP. typ kännetecknande för (vederbörande del av l. detalj på) en stukat. Seitz SvärdVärj. 158 (1955). —
B (†): STUKATE-FÄSTE, -KLINGA, se A.
Spalt S 13257 band 31, 1993