Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STULLER, n.
(†) stoj, larm, oväsen; äv.: högljutt tal (i ssgn STULLER-KRAFT). Här är ett fahrligt stuller bland Folket. Dalin Arg. 2: nr 45, s. 1 (1734). Bellman SkrNS 1: 32 (c. 1770).
Spalt S 13258 band 31, 1993