| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUPID stɯpi4d, adj. -are (komparation mera tillf.); n. sg. o. adv. (numera föga br.) -itt -it4 (Lundström Jörgenb. 35 (1888: stupidt), BonnierSvOrdb. (1980: stupitt; angivet ss. knappast br.)), äv. -it -i4t (LoW (1911), OrdförtSvSpr. (1916)); jfr: Dalin (1854: ”utan neutr. sing. indef.”).
om person: som äger l. vid visst tillfälle visar ringa l. klent utvecklat l. inskränkt förstånd l. som har starkt begränsad fattningsförmåga, (ytterst) inskränkt, enfaldig, (i hög grad) dum, förr äv. närmande sig bet.: sinnesslö; om ngt sakligt, särsk. om ngns utseende, tankar, handling, yttrande o. d.: (ytterst) inskränkt, enfaldig, dum, äv. närmande sig bet.: trångsynt. Om någon wore så Stupid at han icke kan lära. HärnösDP 1694, s. 100. Då jag anbefaller dig en den älskwärdaste egenskap hos en ung människa, nemligen denna blygsamhet i wäsendet, som man kallar beskedlighet, måste jag tillika warna dig mot den öfwerdrifna grad deraf, som urartar til en enfaldig blyghet til en stupid människoskygghet. Hasselroth Campe 105 (1794). Efter omkring 4 månaders vistande å sjukhuset .. började .. (den sjuke) blifva stupid, hvilket tillstånd småningom stegrade sig till fullkomlig fånighet. Hygiea 1843, s. 290. Jag tror, att .. (boken Bibelns lära om Kristus) skall göra en välbehöflig brèche i den enrådande och lika öfvermodiga som stupida ortodoxiens kinesiska mur. Rydberg Brev 2: 274 (1879). Hennes ansikte uttryckte med ens en nästan stupid häpnad, då hon vände det helt mot honom. Rootzén Vård. 33 (1930). Greven kunde historier. De voro ju nog tämligen stupida, men han brukade berätta dem smågemytligt mysande. Krusenstjerna Pahlen 4: 192 (1933). Där stod han med sin stupidaste min och stirrade som en ko på en lagårdsvägg. Östergren (1948). Arnér Finnas 155 (1961; om tonfall).
Spalt S 13324 band 31, 1993