| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STUV stɯ4v, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. stuve, BtÅboH I. 7: 6 (1635) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. stuve l. stuva, HH 1: 25 (1543), BoupptSthm 1670, s. 408 (: styfwer)); förr äv. STUVA, sbst.2, f.; pl. -or (HH 1: 19 (1543), KlädkamRSthm 1561—65A, s. 3 a (1562)) l. -er? (se ovan); l. STUVE, m.; best. -en (se ovan); pl. -ar? (se ovan) l. -er? (se ovan).
1) [jfr mlt. stūve, tygstuv] (tygstycke utgörande) rest av tygpacke (som endast får köpas l. säljas ss. hel bit); äv. allmännare, om tygstycke som skurits av l. blivit över från tygpacke l. väv o. d. (o. säljs till ett lägre pris); äv. om överbliven del av prydnadsband l. tapet l. matta ss. metervara o. d.; särsk. ss. senare led i ssgr. Jt(em) än een Stuffua grofft Rödtt Engilst 2 alnar. HH 1: 24 (1543). 1 stuua holl(e)r 30 aln(er). TullbSthm 16/7 1561. Om det Trijp som war 2 stufuar af ett slag, rächte till en tröga. VRP 1651, s. 578. 31″ st(ycke)r fijna Guld och Sölf(ve)r bandh stora och små i stufwar och heela Stycken. BoupptSthm 1667, s. 1104. Wet Skräddaren at giöra et med Krämaren, då en okunnig kiöpare får sitta imillan, och stufwar, samt förlegat gods, kan winna afsätning, och dyrt blifwa betalte. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 15 (1753). 1. Halm ask, med några små pärlor och en stuf Binnikeband. BoupptVäxjö 1785. En stuf siden. Strindberg SvFolk. 1: 127 (1881). Många nätter satt hon uppe vid sin lampa och sydde af billiga stufvar och gamla lappar ihop dräkter. Söderberg MBirck 214 (1901). (Seglen till segelsumparna) köptes i ”stuvar” om 6 à 7 meter à 1:30 metern. Fatab. 1929, s. 140. I dag Stuvonsdag Stuvar, alla tänkbara kvalitéer och storlekar till synnerligen låga priser. SvD 1/7 1942, s. 7 (i annons). — jfr KLÄDES-STUV, KORKMATTS-STUV (SvD 8/4 1915, s. 8), REA-, SIDEN-, TAPET-, TYG-STUV m. fl.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; förr särsk. [möjl. delvis utgående från en allmännare eg. bet.: stump l. stycke l. dyl.]: (odelat) stycke (av ngt); stump (se STUMP, sbst. 2 h). Om man begagnar sig af uppränningen till en skön föreställning (dvs. lånar från andra författare) .. bör man likwäl ej taga en för stor stuf af det hela; men, alla medel äro ju goda, när syftet är stort? Polyfem II. 17: 1 (1810). Om en liten stuf af några hundrade riksdaler skulle bli öfver. Beskow (1835) i 3SAH XLI. 2: 11. Vi (dvs. tjuvarna) skulle kunna köpa hela Deputerade kammaren .. Toge vi några kuverter knifvar och gafflar, så är det väl sant, att vi dermed kunde köpa Pärskammaren, till; ty mera kostar den icke, och så hade vi hela stufven. Almqvist GMim. 3: 144 (1842). Far och dotter. Det är allt en och samma stuf … Äpplet faller icke långt från trädet! Hebbe Hänggran. 12 (1877). — särsk.
a) (†) i fråga om (mindre) text l. visa; särsk.: stump (se STUMP, sbst. 3); stycke, i sg. best. äv. närmande sig bet.: rasket (se RASK, sbst.1 1 slutet). Jag har .. kluddat tillvägs med en Tragedie som under en annans namn förebringats vederbörande. Jag är således icke känd för Dess Auctor. Icke elr. vill jag det vara, i synnerhet som de 2ne acterne äro af dens hand som nu bär hundhufvut för hela stufven. Leopold (SVS) II. 1: 13 (1775). En Stuf Rim Af 65 Alnar Oppränd D. 24 Jan 1780. BellmStud. 6: 14 (1780; titel). (Han) siunger ur Alcest en stuf för mandolin. Bellman (BellmS) 5: 88 (1783). (Till Tegnér:) Se vid tillfälle efter i ditt Vers-magasin, om der ej ligger någon gammal stuf, som kunde blifva högtids-prydnad åt Gumman (dvs. Svenska Akademien). Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 35.
b) (†) i sådana uttr. som bli oense om l. tas om l. sällan komma överens om l. ej kunna förlikas om l. icke vara ense om stuven, inte kunna komma överens om (l. gräla l. slåss om) ngt; i sht om hur ngt skall (kunna) ordnas l. om en gemensam linje l. dyl. Någre gamle Finske officerare .. hafwa klagat öfwer at .. (ryttmästare Stackelberg) præjudicerat dem i touren, derigenom at han som barn blifwit nämd til fendrik. Man kunde ej förlikas om stufven annars än igenom votering. Tilas Ant. 1: 314 (1766). Här tör bli hårdt mot hårdt; de (dvs. rivalerna) skola tas om stufven. Remmer Theat. 1: 66 (1814). Revolutionsmän komma sällan öfverens om stufven, då de som maktegande skola handla gemensamt. Wingård Minn. 2: 39 (1846). Man kunde icke förutse, att dessa båda Tyskar (dvs. rivaliserande officerare i svensk tjänst) skulle blifva oense om stufven till slutet. Därs. 4: 43 (1847). Det visade sig vid Elbstranden, att svenskarne icke voro så särdeles ense om stufven, som man skulle trott. Därs. 10: 91 (1849).
c) (tillf.) med pejorativ betydelse, om person. Bort, bort, du lapp (dvs. skräddaren), du sömnings-mån, du stuf, / Jag annars skall dig mäta med din aln / Så du skall minnas det i all din dar! Hagberg Shaksp. 7: 205 (1849).
3) (†) på kärve: stubbända; jfr STUBB 4 b. Kärfwarne lades til stufwen så jämne som en borste. Broman Glys. 3: 41 (c. 1730). (Kärvarna uppträdas på snesstörar) wändandes altjd axen emot Solen til södern; men stufwen åt norden. Därs. 57. Så snart Tupen hade klufwit natten, kom husbonden och wäckte osz up, til at giöra följe med honom i kornladan at tröska, hwarest han mäst slog på axen, men iag på stufwen. Därs. 839 (1747).
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om bak(del) l. svans (på djur). (Sv.) Stuf .. (lat.) extremitas posterior. Serenius (1741). Och kräket (dvs. älgen) spring som om det fått eld i stuven! Carlsson GlestGård 90 (1943).
B (†): STUVE-TAL. i uttr. uti stuvetal, = -tals. Säliandes theres godz wdi t[un]ne, stuffue, alne och lode taall. PrivSvStäd. 3: 573 (1586). —
Spalt S 13349 band 31, 1993