Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYNNEL, r. l. m.; pl. stynnlar.
(†) hos djur l. växt: upp- l. utstående, styv, långsmal sprötliknande bildning med uppgift att förstyva l. spänna upp l. ut ngt; särsk. i fiskfena: fenstråle. Thenna (ut)-wäxten war smaler nederst, och widare upåt, runder, hopwuxen och iholiger som en klåcka, utan kläpp; warandes thär uti ifrån Stiälkan 3, radii, styndelar eller ryggar, hwar utur smärre och smärre tågor sig utwidgade. Broman Glys. 1: 461 (1735). (Svärtorna ha) rödbruna ben och fötter; swarta emellan röda stynlarne. Därs. 3: 521 (c. 1740). Bakefter förenämda hwasza borst (dvs. fena, hos abborre), är strax en lenare och lägre, dock äfwen af 14 st. stynlar; radii kallade. Därs. 577. Därs. 580.
Spalt S 13442 band 31, 1993