| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYRACIN styr1aci4n l. sty1-, n.; best. -et.
kem. benämning på ett (år 1827 av den franske kemisten J. F. Bonastre upptäckt) i färglösa nålar kristalliserande ämne (kanelsyrekanelester) som finns i styrax o. som framställes gm upplösning av flytande styrax i alkohol. Bonastre har funnit att ur en upplösning af Styrax liqvida i alkohol, som någon tid fått stå, afsatt sig kristaller af ett hartzartadt icke surt ämne, hvilket han förslagsvis kallar Styracin. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 255. 2SvUppslB 27: 1096 (1953).
Spalt S 13486 band 31, 1993