Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYTSA, äv. STÖTSA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HovförtärSthm 1740, s. 2758, 2UB 1: 428 (1898)) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. styts resp. stöts, HovförtärSthm 1773, s. 330, LfF 1840, s. 175); äv. STYTS, m.? (möjl. äv. STYTSE, m.) l. STÖTS, m.?; pl. -ar (HovförtärSthm 1746, s. 2844 (: stötzar), VDAkt. 1811, nr 129 (: stötsar)), möjl. äv. -er (se ovan).
(†) om stång o. d. av trä l. metall, som stöttar l. strävar l. uppbär ngt; stötta; stöd; sträva. Stötzor till Stekbåckarne. HovförtärSthm 1740, s. 2758. Korgen (till en kröningsvagn) hänger på remmar uti Stödsor och fjädrar fästade under korgen. InventVagnHovstall. 1814, s. 1. I kanten af kompassdosan äro fästade tvenne vertikala stytsor, på hvilka hvila en med vattenpass försedd horizontal axel, hvaruti (en tub) .. är fästad. Fock 1Fys. 518 (1855). Vid större spännvidder (hos yttertak) kunna (tak)stolarna understödas genom stytsor, ställda under hanbjälkarna. 2UB 1: 428 (1898). Därs. 6: 16 (1904; hos fjäderhammare). jfr: Dravnieks ByggOrd 276 (1988). — jfr AXEL-, SKALM-, SNED-, SPARR-, TISTEL-, TRÄ-STYTSA.
Spalt S 13539 band 31, 1993