| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYVA sty3va2, l. STIVA sti3va2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Brunius Resa 1838 157 (1839: snedstyfvor) osv.) ((†) -er, möjl. till styve, n., PH 2: 1425 (1739)); förr äv. STYVE, sbst.1, n.; anträffat bl. i pl. -en (Linné Sk. 118 (1751: Snestyfwen), SvPatrSH 3: 51 (1774)); l. STYV? l. STYVE?, m.; anträffat bl. i pl. -ar (Linné Sk. 301 (1751: Snedstyfwar)).
1) (styva) (†) i bonnett (se BONNETT, sbst.1 1 a): styvnad (se d. o. II)? (E. XIV) war .. klädder i en swart Sammetz klädning .. och hade en stackot Sammetz kappa vppå .. och ett Bonet med styfwa och swart fier vti. Peringskiöld MonUll. 96 (1719); jfr BL 16: 164 (1849).
2) (styva, styve) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sträva l. (snedställd) stötta. PH 2: 1425 (1739; i korsvirkeshus). Tomtens inhägnad utgjordes av ett rödmålat brädplank med ekstolpar och ”stifvor”, 4 alnar högt. Kulturen 1938, s. 162 (1822). Den med undertäln försedda raden (i en kilnot) .. stödes av 3 snett neddrivna pålar, styvor, varav en står längst ut. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 78. HallHist. 582 (1954). jfr SNED-STYVA.
3) (styve) (†) på (trekantig?) hatt: styvt (o. brett?) brätte; anträffat bl. i pl. Posten 1769, s. 697. Det var en gång en Lurendrägare, som feck in en myckenhet hattar, med så ovanligt höga styfven, at de tyktes vara aldeles obrukbare. SvPatrSH 3: 51 (1774).
Spalt S 13571 band 31, 1993