| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÅNDAKTIG stond3~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
1) som håller stånd (mot yttre påverkan); som icke ger vika l. efter (särsk. för frestelse l. övertalning o. d.); som icke låter andras vilja l. önskningar l. yttre omständigheter o. d. inverka på sig, fast i övertygelse l. föresats l. handlingssätt; ofta liktydigt med dels: orubblig l. orygglig l. uthållig, dels: karaktärsfast l. viljestark; stundom närmande sig bet. dels: envis l. hårdnackad, dels: stoisk; i sht förr äv.: pålitlig l. trogen l. trofast; dels om person l. ngns väsen l. sinne(lag) l. hjärta o. d., dels, i överförd anv., om uppträdande l. handlande o. d.; äv. bildl. Vara ståndaktig i sin tro. G1R 8: 288 (1533). The werfwade, som wore under ljfländska armeen, wore intet mykket ståndachtige at förlåta sig uppå. Spegel Dagb. 114 (1680). Ståndaktig vänskap, kärlek, trohet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen. Jak. 1: 12 (Bib. 1917; NT 1981: håller ut). Carl David af Wirsén, Selma Lagerlöfs ståndaktige fiende ända sedan Gösta Berlings dagar. Wägner Lagerlöf 2: 32 (1943). Sitt ideal såg .. (Antisthenes) i Herakles, som ståndaktigt avvisade njutningens väg. Aspelin TankVäg. 1: 83 (1958). — särsk.
a) om soldat: som håller stånd, tapper; äv. [efter H. C. Andersens saga Den standhaftige tinsoldat] i uttr. den ståndaktige tennsoldaten o. d., bildl., om orygglig l. oböjlig person (ofta med klandrande l. ironisk bibetydelse). (Sv.) En ståndaktig såldat .. (lat.) Fortis & constans miles. Schultze Ordb. 4900 (c. 1755). Motstånd rönte nog dessa förslag även i andra kammaren, där högerns talesman professor C. J. Hallendorff spelade .. den ståndaktige tennsoldatens roll. Höglund Branting 2: 171 (1929). Ingen bör se tillbaka, det finns så många saltstoder i världen. Saltstoder och ståndaktiga tennsoldater. Martinson BakSvenskv. 67 (1944).
2) (†) om ngt sakligt l. om förhållande o. d.: som består (under en längre tid l. för alltid), bestående l. varaktig l. beständig; äv.: stabil; om grundval: säker l. tillförlitlig o. d.; ss. adv. särsk.: ständigt, alltid. Att han aff sin vbegripelige nåde oc barmhertighett wille befeste oc rotha same hans helga ordt, i edertt hiärta, så att thet motte hoss eder stadugt oc standafftigt at bliffua. G1R 9: 50 (1534). Tå döme wij thetta kiöp stadigt, fast och gillt, så ath thet ståndachtigt och obrusseligen hållas skall för alla them, som (osv.). GävleTb. 52 (1597). Then eenighe, ståndachtighe och orörlighe Grundwal, som Gudh haffwer lagdt .. är allena Jesus Christus. KOF 1: 356 (c. 1618). Widekindi KrijgH 805 (1671; om fred). NorrlArbL 61 (1764; om snöföre). — särsk. i uttr. sättas på ståndaktig fot, om språket: stabiliseras. Jag .. dristar mig at säja, det aldrig språket eljest (dvs. utan det nyare stavningssättet) kan sättas på nogon ståndaktig oc hederlig fot. Pfeif DeHabitu 173 (1713).
1) om egenskapen l. förhållandet att vara ståndaktig. 1) till 1; särsk.: mod l. tapperhet l. uthållighet; karaktärsstyrka; stundom äv.: envishet; i sht förr äv.: pålitlighet l. trohet l. trofasthet. (Finländarna visar) mere falskhet emot oss och theris fäderneslandh än stondachtighet och rätrådighet. G1R 26: 106 (1556). Ståndaktighet i motgång är en dygd. Tessin Bref 1: 68 (1751). Messenius .. (nämner) med loford .. Prinsens (dvs. Sigismunds) ståndaktighet, at icke låta leda sig af Rådets förestälningar, om faran för honom af den Påfviska Läran. Schönberg Bref. 1: 277 (1778). Han litade på sina truppers ståndaktighet och disciplin. IllMilRevy 1898, s. 133. Någon, och det var Barrot, tror jag .. greps av sådant raseri vid anblicken av .. (den dödsdömdes) stora mod och stolta ståndaktighet, att han röck blosset ur bödelns hand och själv tände bålet. Johnson DrömRosEld 393 (1949).
2) (†) beständighet l. varaktighet o. d. Det Turkiska eller så kallade Damaschiner-stålet .. räkna de för ovärderligt i anseende til mer än vanlig ståndaktighet uti lättskärande ägg. Ekström PVetA 1750, s. 8. En Hushållare har äfwen nödigt, at weta hwar och en wäxts ståndaktighet och warelse, så wäl wid Åkrars som Ängars upodling. Gedner Linné En fråga 22 (1753).
Spalt S 13866 band 32, 1997