Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄDIG, adj.2 -are. adv. -T.
Ordformer
(sted- 1526—1680. städ- 1522—1741. -ic 1536. -ig 1522—1741. -ugh 1528)
Etymologi
[fsv. städhuger, städhiger; liksom fd. stedig, stædig (d. stædig, stedig), fvn. stéðigr av mlt. stēdich, motsv. mnl. stedich, mht. stætec, stætic (t. stetig); till det adj., bildat till roten i STÅ, v., som föreligger i mlt. stēde, bestående, ståndaktig, fht. stāte, fast(stående), beständig (mht. stäte, t. stet). Jfr STÄDSE]
(†)
A. som oföränderligt l. stadigt l. orubbligt uppehåller sig på viss plats samt i anv. som (åtm. huvudsakligen) utgår härifrån; jfr STADIG A.
1) = STADIG 1. Tå the inkomo, stigho the vp j Salen, ther the städigt bleffuo. Apg. 1: 13 (Bib. 1541). Doch schall hann mästedeles bliffwe städigt wed Wijborg och fullfölie hwad som ther på begynntt är. HB 2: 185 (1577). Han swarade sig hafua städigt warit hemma. UUKonsP 4: 8 (1650). The ingen städig hemwist hade. Swedberg SabbRo 1229 (1697, 1712).
2) = STADIG 2. De städhige relationer som min nådigeste Konungh .. fordrar. AOxenstierna 2: 388 (1620). Arvidi 148 (1651); jfr 3.
3) = STADIG 3. RA I. 1: 4 (1522). På thet samme köp skulle städigt bliffue, / Monde än ther öffuer Suenske giffue. Svart Gensw. E 5 b (1558). Tilbödh sig Elssewir at wilia hålla een booklådha här i Vpsala alla tijder städigt. Annerstedt UUH Bih. 1: 368 (1644). SkrVSocLd 20: 88 (i handl. fr. 1688; om äreminne). Kling Spect. C 2 b (1734). — särsk. ss. adv. i uttr. allt städigt (jfr 5 slutet), = STADIG 3 a. Tu wärdes mig alt städigt wid macht hålla. Swedberg Ps. 1694, 389: 8.
4) = STADIG 4. OPetri 1: 478 (1528). Effter jagh så länghe och städigt .. (mitt ämbete) förestått och uthärdatt haffver. OxBr. 5: 50 (1613). Därs. 12: 651 (1645: stora mödo och städiga arbete).
5) = STADIG 5. OPetri 1: 101 (1526). Een trättofull quinna och itt städict drypande tå fast regner mågha wel lijknas tilhopa. SalOrdspr. 27: 15 (öv. 1536; Bib. 1917: oavlåtligt). Hwilken städigt aff Rosenmarijn Wijn dricker, hans Lekammen warder icke förråtnande efter hans Dödh. Hildebrand MagNat. 81 (1650). Äffter han sedan haffwer städigt warit borta .. widh armeen. VDAkt. 1679, nr 328. Swedberg Lefw. 446 (i handl. fr. 1725). — särsk. ss. adv., i uttr. allt städigt (jfr 3 slutet) = STADIG 5 a. VRP 1661, s. 42.
B. som står l. är anbringad (jämförelsevis) säkert l. som är (jämförelsevis) stabilt hopsatt o. d. samt i anv. som (åtm. huvudsakligen) utgår härifrån; jfr STADIG B.
6) = STADIG 6. På thet atth samme wall måtthe bliffwe thess städigere, så schall hann öffwer såås medh sinap. HB 2: 97 (1574). Siöregl. 1741, 5: B 3 a.
7) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 6, = STADIG 7 d. Erkendes .. aff rätten, derass för lÿkningh städigh och fast att wara dhem emillan. EkenäsDomb. 1: 85 (1645). Ty håller jag före, at näst ett godt Förstånd och ett rent Samwete, sunde och städige Slutsatzer, äro de förnämste Menniskians klenoder. Kling Spect. J 4 a (1735).

 

Spalt S 13933 band 32, 1997

Webbansvarig