Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄKA, v.2, utom i inf. anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE o. ss. förled i ssgr.
(†) tornera; särsk. ss. vbalsbst. -ande, särsk. [jfr mlt. steken unde breken] i uttr. stäkande och bräckande, om tornering varvid kontrahenterna sticker med lansen o. söker bryta spetsen av varandras lans. OPetri Kr. 78 (c. 1540). Såå måtte .. betänckes, hvadh som tiäner till sådanne högtids (dvs. bröllops) beprydning både med stäkende och andre triumfering, som udi sådanne fall hos herrer, furster och potentater brukes pläge. G1R 28: 419 (1558). När the sporde hwar annen till för hwem the wille stäka .. Sade Lyder att (osv.). Svart G1 41 (1561). Bleff icke heller (vid gästabudet) försumadt the dagar ther effter medh stäkande och bräkande. Därs. 136. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668).
-TYG. (stäk- 1559 —1564. stäke- 1551—1564) [fsv. stäkatygh; jfr mlt. steke( l)tǖch, mht. stechziuc (t. stechzeug)] för tornering avsedd l. använd (ut)rustning. G1R 22: 448 (1551). ArkliR 1564, avd. 7.
B: STÄKE-TYG, se A.
Spalt S 13954 band 32, 1997