Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖKIOMETRI stø1kiometri4, äv. -iw-, äv. STOIKIOMETRI stoj1kiometri4, äv. -iw-, r.; best. -n l. -en.
Ordformer
(stoikio- 1960 (: stoikiometriska, sg. best.) osv. stöchio- (-chyo-) 1811 (: stöchyometriska, pl.)—1926 (: stöchiometriska, pl.). stöckio- 1935—1953. stökio- 1864 osv.)
Etymologi
[jfr t. stöchiometrie, eng. stoicheiometry, fr. stœchiométrie; av gr. στοιχεῖον, beståndsdel, av στείχω, skrider (se STIGA, v.3), o. -METRI; ordet tidigast använt 1792 av den tyske kemisten J. B. Richter († 1807)]
kem. läran om l. bestämning av de proportioner vari element o. kemiska föreningar ingår i materien. En .. Tysk kemist, J. B. Richter, merkvärdig så väl för det nit, hvarmed han sökte upptäcka de kemiska proportionerna, som för den mathematiska form han ville gifva åt kemien i allmänhet genom sina arbeten i hvad han kallade den Kemiska Stöchyometrien. Berzelius Kemi 3: 4 (1818). Hägg AllmOorgKemi 33 (1963).
Avledn.: STÖKIOMETRISK, äv. STOIKIOMETRISK, adj. [jfr t. stöchiometrisch, eng. stoicheiometric(al), fr. stœchiométrique] kem. som tillhör l. avser l. grundar sig på stökiometrin. En Tysk Chemist J. B. Richter .. (har) genom sina stöchyometriska arbeten gjort sig ett aktadt namn. VetAH 1811, s. 170. KemiGymn. 2: 158 (1967).

 

Spalt S 14207 band 32, 1997

Webbansvarig