Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖTTHET stöt3~he2t, äv. 4~1, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[till stött, p. pf. av STÖTA, v.]
(mera tillf.) om egenskapen att vara stött (se STÖTA, v. I 2 a β). Östergren (1950).

 

Spalt S 14317 band 32, 1997

Webbansvarig