| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖV stø4v, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STÖ stø4, n.; best. -et; ((†) pl. stöver Visb. 2: 124 (c. 1695)).
1) (utom i slutet o. ss. förled i ssgr o. i avledn. STÖVIG numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ngt ålderdomligt) stoft (se STOFT, sbst.5 1), damm (se DAMM, sbst.2 2, 2 c); förr äv. i individuell anv.; äv. bildl. (särsk. för att beteckna ngt ss. obetydligt l. värdelöst l. intigt, ungefär liktydigt med: skräp, strunt; jfr DAMM, sbst.2 2 e). Jag skall hugga digh reeser så små, / som löf blåser ibland stöfwer. Visb. 2: 124 (c. 1695). En .. storm, som förde kalcken med otrolig stanck, stöf och damb, såsom en tiock rök, i näsa, munn och ögon. VDAkt. 1724, nr 532 (1721). Hon sköt (spinn)rocken ut ifrån sig och skakade stöfvet af ullförklädet. Bondeson NAllmogBer. 87 (1888). Tapeterna (med schweinfurtgrönt o. Scheeles grönt) kunde verka skadligt genom det stöf från väggarna som ej kunde undgås. ArkKem. V. 8: 1 (1913). Konung över skuggor och stöv. Linde Gilg. 60 (1946; bildl.) Östergren (1950; angivet ss. mera sällan förekommande). — särsk. (textiltekn.) i textilfabrik: av korta fibrer, fröskal o. d. bestående avfall som faller bort (o. dammar) vid rens- o. kardningsprocesser; äv. övergående till att beteckna lokal kännetecknad av stor förekomst av stöv. Sune, en av pojkarna som arbetade i ”stövet”, hade erbjudit honom att bli med i pojkarnas bandy över vintern. Martinson VägUt 404 (1936).
2) [specialanv. av 1] (i fackspr.) i fråga om häst: av lossnade l. avstötta partiklar från hudens ytlager bestående (vitt l. grått) ämne (som vid ryktning avlägsnas med skrapa l. borste); jfr MJÄLL, sbst.1 5, STRÖ, sbst.1 5. Det hvita stöfvet, som med borsten ryktas af hästen, stryker man in i skrapan och knackar ut det i ränder på marken. Normann Hackländer Sold. 32 (1846). (Cirkusdirektören) motionerade själv de apelkastade och han skrek sig hes, om minsta stöv kunde upptäckas på manke eller bakhasor. Holzhausen SkNov. 29 (1925). Fatab. 1970, s. 159.
-BORSTE.
2) (i fackspr.) till 2: borste varmed stöv avlägsnas, ryktborste. VDAkt. 1699, nr 290 (1698; i munderingsförteckning). —
(1) -FRI. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) dammfri. Retzius FlOec. 343 (1806; om rum). —
(1) -LUS. (†) om stövsländearten Liposcelis divinatorius Müll., trälus. Dahlbom Insekt. 236 (1837). —
(2) -RAND. (i fackspr.) rand (se d. o. 6) av stöv, som vid ryktning upplägges gm att stövskrapan slås mot stallgolv l. dyl. för att visa att rykten (se rykt, sbst.1 2) är rätt utförd. Normann Hackländer Sold. 32 (1846). Antalet stövränder varierade från tre till tio. Fatab. 1970, s. 161. —
(1) -SAND. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stoftsand. Fin hvit sand blandad med stöfsand. Montan Segl. 55 (1787). —
(1) -SLÄNDA. [vissa stövsländor förekommer inomhus på ställen där damm ofta samlas] entomol. insekt tillhörande (den till överordningen Psocoidea hörande, i ä. systematik av ett släkte Psocus Latr. l. ngt annat släkte motsvarande) ordningen Psocoptera (i vilken bl. a. boklössen ingår). Thomson Insect. 235 (1862). DjurVärld 3: 13 (1963).
Ssgr (entomol.): stövslände-art. art (se d. o. 8) av ordningen stövsländor. DjurVärld 3: 15 (1963).
-släkte. (†) om det i ä. systematik uppförda släktet Psocus Latr. (l. annat släkte som förs till den nutida ordningen Psocoptera). Dahlbom Insekt. 235 (1837).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: täckt l. överpudrad med fint stoft (se stoft, sbst.5 1). Thomson Insect. IX (1862).
2) textiltekn. till 1 slutet, om bomullsgarn: som innehåller fröskalsrester. SAOBArkSakkSvar (1989).
Spalt S 14318 band 32, 1997