Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖVLA stöv3la2, äv. stø3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr äv. -ffl-, -fl-)
Etymologi
[fsv. stöfladher, klädd i stövlar; jfr d. støvle, mlt. stevel(e)n (lt. steweln), nl. stevelen, t. stiefeln; avledn. av STÖVEL, sbst.2; formen stövlad är i många användningar sannol. avledd direkt av STÖVEL, sbst.2]
1) (numera bl. mera tillf.) motsv. STÖVEL, sbst.2 1: ta l. dra l. sätta på (ngn l. ngns ena fot l. fötter) stövel l. stövlar; oftast i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med stövlar, som har stövlar på sig; förr äv. mer l. mindre bildl. VarRerV 20 (1538; i p. pf.). Fötterna stöfflar .. (aposteln Paulus) medh fridzens Euangelio. PErici Musæus 1: 198 b (1582). (Ryttarna i piketen) äro .. stöflade, och hafwa hästarne sadlade. Richardson Krigsv. 1: 154 (1738). Det war lycka att vi vore stöflade eljest hade orenligheten på jordgolfvet gådt up i skonen. Ferrner ResEur. 275 (1760). Björkman (1889; i p. pf.). — jfr O-, STOR-STÖVLAD.
2) (vard.) motsv. STÖVEL, sbst.2 1: gå med mer l. mindre klumpiga (o. stora) steg (liksom) med stövlar; stundom med inbegrepp av tanke på ohyfsat uppträdande; äv.: planlöst l. i sakta mak gå l. kliva ovigt omkring, särsk. i uttr. gå och stövla; jfr KLIVA, v.1 3. Komma stövlande. Stövla i väg. Den (är) icke utan fel .. som ovuligt stöflar .. på det rum, som himmelens Herre har valt sig på jorden. Eneman Resa 2: 20 (1712). (Den gamle vaktmästaren) går .. ännu och stöflar, efter gammal slendrian, omkring i ”kollejet”. Sturzen-Becker 2: 210 (1841, 1861). Yrvädret fortfor att rasa .. Ryttarne sutto af, kuskarne stöflade i snön. Topelius Vint. II. 1: 257 (1881). Per i Mossen brukar ju gå och stövla därnere (vid sjön). Spong Kråkn. 168 (1963).
3) motsv. STÖVEL, sbst.2 2 h, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: försedd med (så l. så beskaffade) stövlar; ss. senare led i ssgr. — jfr HALV-, HEL-, HÖG-STÖVLAD.
Särsk. förb. (till 2; vard.): STÖVLA AV10 4. (numera mindre br.) stövla i väg; jfr av, prep. o. adv. II 1 b α. Hultin Minn. 66 (1872; om soldater). Jäg. 1897, 2: 163. —
STÖVLA BORT10 4. jfr bort, adv. 1. Österling SkånUtfl. 30 (1934). —
STÖVLA FRAM10 4. jfr fram, adv. 3 (f, g); äv. bildl. Desse gamle, giktbrutne karoliner, hvilka ännu stöflade fram genom verlden som gengångare. Topelius Vint. II. 1: 91 (1850, 1881). (Han skulle) kanske rentav stövla fram över känslor och öden som en niding i en örtagård. Bergman ClownJ 240 (1930). —
STÖVLA IN10 4. jfr in, adv. 1. Envallsson Skom. 60 (1785). Så stövlade han in i ett gästrum och lade sig att sova med kläderna på. Delblanc Åminne 213 (1970). jfr instövla. —
STÖVLA OMKRING10 04, äv. KRING4. jfr kring, prep. o. adv. II 5 b. AB 1830, nr 1, s. 4. —
STÖVLA PÅ10 4.
1) stövlande fortsätta framåt; jfr på, prep. o. adv. III 4. Weste (1807).
2) stövla in (i våning, rum, hus o. d.); jfr på, prep. o. adv. III 4 a. Vi kan väl inte stövla på allesammans? sa Knalle. — Johan kan väl gå in och lämna seglet. Hesslind Sista 45 (1974). —
STÖVLA ÅSTAD10 04. stövlande bege sig i väg, stövla i väg. ÖoL (1852).

 

Spalt S 14329 band 32, 1997

Webbansvarig