Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUBERIN sub1eri4n, n.; best. -et.
Ordformer
(suberin 1839 osv. suberine 1827)
Etymologi
[jfr t. o. eng. suberin; av fr. subérine, medelst den i kemiska namn vanliga ändelsen -in till lat. suber, kork, korkträ, sannol. av gr. σῦφαρ, rynkig hud, rynkig person, av ovisst urspr. — Jfr SUBERÖS]
(i fackspr.) i kork förekommande, olösligt, segt, elastiskt ämne, korkämne (se d. o. 2). Berzelius Kemi 4: 561 (1827). BonnierLex. 8: 645 (1964).

 

Spalt S 14339 band 32, 1997

Webbansvarig