Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUBSTANTIERA substan1(t)sie4ra, äv. SUBSTANSIERA -nsie4ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(-stans- 1923 (: transsubstansierat)—1979. -stant- c. 1820 osv.)
Etymologi
[jfr t. substantiieren, av mlat. substantiare, till substantia (se SUBSTANS). — Jfr SUBSTANTIARIE]
1) (†) motsv. SUBSTANS 1: göra (ngt) till substans. Boström 2: 518 (1858; med avs. på jaget).
2) (numera föga br.) motsv. SUBSTANS 3: ge materiell form åt (ngn l. ngt), materialisera. Biberg 1: 256 (c. 1820). Och du där är den tjutande hundens substansierade idé. Hammenhög Torken 286 (1951). HT 1979, s. 181. — jfr TRANS-SUBSTANTIERA.

 

Spalt S 14376 band 32, 1997

Webbansvarig