Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUCCINKT, p. adj.
Ordformer
(succint)
Etymologi
[jfr t., eng., fr. succinct; av lat. succinctus, p. pf. av succingere, underifrån förse med gördel, omsluta, av sub-, under (se SUB-) o. cingere, gördla, omge, besläktat med sanskr. káñcatē, binder, gr. κιγκλίζ, galler. — Jfr SINGLING, sbst.2]
(†) snävt avgränsad l. kortfattad l. koncis o. d. En besynnerlig och ogemen flit, som Rector gjort med superiores, dem han efter en mycket succint method fört in uti sublimiori historia Romana. Schotte NyköpElLärovH 2: 19 (i handl. fr. 1737).

 

Spalt S 14402 band 32, 1997

Webbansvarig