Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUCKULENS suk1ulän4s, r.; best. -en.
Ordformer
(succ- 1919. suck- 1918—1936)
Etymologi
[jfr t. sukkulenz, eng. o. fr. succulence; av mlat. succulentia, till lat. suc(c)ulentus (se SUCKULENT)]
(numera bl. i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att vara suckulent. 2NF 27: 648 (1918). Att succulens och lågt celltryck gå hand i hand (osv.). BotN 1919, s. 7. I anatomiskt afseende utmärkas xerofyterna ofta genom .. (bl. a.) anläggning af särskilda vattenbehållare, s. k. vattenväfnad .. eller genom suckulens i allmänhet. 2NF 33: 513 (1921). Ekbohrn (1936).

 

Spalt S 14411 band 32, 1997

Webbansvarig