| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUDDA sud3a2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr SUDD, sbst.4
1) med obj. betecknande person l. sak: (med fuktigt l. indränkt stycke av vävnad l. filt l. trassel o. d.) bestryka l. badda l. smörja; i sht med negativ innebörd: smutsa l. söla l. smörja l. kleta ned; äv. dels med obj. betecknande det varmed ngt bestryks osv., dels med underförstått obj.; äv. refl.; äv. i uttr. sudda ngt full med ngt, helt o. hållet smörja l. smutsa ned ngt med ngt; numera företrädesvis i den särsk. förb. SUDDA NED. Doppa en Bårdskärare sudd j Rosen hånigh och Diamoron, och sudde ther medh sachta j munnen och halsen. BOlavi 185 a (1578). Om Brunst .. Siudh Brunellam medh Tydsk Salwia uthi Watn, och sudda honom (hästen) uthi Munnen så förgår Hetan. IErici Colerus 2: 263 (c. 1645). Om man (vid middagsbordet) suddar sig om fingren, måste man slicka af dem, at man ei förmycket suddar serweten. Mont-Louis FrSpr. 198 (1739). Kalm Resa 3: 243 (1761: fullt). De små smälta reguli af jernspånen .. skurades med flata handen emot papper, till dess de .. under fortsatt gnidning icke mera suddade papperet. FKM 3: 118 (1810). IllSvOrdb. (1955). — jfr BE-, NED-SUDDA.
2) (med sudd l. trasa l. radergummi o. d.) stryka l. gnida l. torka (ngt) o. därvid avlägsna l. utplåna ngt från detta; äv. med bestämning styrd av prep. på l. i, med huvudord angivande föremålet för strykandet osv.; äv. utan obj.; särsk. i fråga om rengörande av skrivtavla i skolsal o. d. (Sv.) Sudda .. (lat.) inquinare .. obliterando. Sahlstedt (1757). Att bildhuggerier måste borstas rena och inte suddas rena, har jag ännu inte lyckats att lära Stina. Agrell Sthm 8 (1892). John .. bara ritade och suddade. Elkan Hall 271 (1899). Hon stod och suddade på tavlan. SvHandordb. (1966). Kvinnan .. suddade energiskt i häftet (med ett suddgummi). Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 39 (1969). — jfr AV-, BORT-, UT-SUDDA.
3) [möjl. delvis utvecklat ur 4] i fråga om att skriva l. rita l. måla l. trycka o. d.: göra (ngt) oskarp l. oklar l. grov l. suddig i linjer l. konturer l. färg(nyans)er o. d., i sht på grund av oskicklighet l. vårdslöshet, ofta gm användande av sudd (se SUDD, sbst.2 1), klottra l. kladda l. kludda på l. ned (ngt); äv. med sakligt subj. betecknande färg l. trycksvärta o. d.; äv. utan obj.; särsk. pregnant: teckna l. måla o. d. amatörmässigt l. slarvigt l. hafsigt l. dåligt, fuska som konstnär o. d. (jfr 4). Lind 1509 (1749). Under det .. (porträttmålaren) suddade med sina kritbitar på taflan pratade han ständigt med mig. Tersmeden Mem. 5: 148 (c. 1790). Suddadt tryck. Weste FörslSAOB (c. 1817). I själens gemak hänger en tafla (av fosterlandet) .. den kan suddas, dock aldrig utplånas. Wetterbergh Penning. 102 (1847). När jag målar med mitt hjerteblod, så skola de inte behandla det som om jag suddade med vattenfärg! Hedberg SvSkådesp. 111 (1884). Trycksvärta suddar. SvHandordb. (1966). Tunander DekorMåln. 54 (1988). — jfr BE-, NED-SUDDA. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, på yta: suddat ställe l. område. Dalin (1854). Tjocka pappärmar klädda med papper i en något svampig marmorering i röda suddningar och stora gröna prickar. TorsseliusTapetm. 7 (1965).
4) (numera bl. mera tillf., vard.) i utförande av arbete l. syssla o. d.: vara slarvig l. vårdslös l. försumlig l. oskicklig o. d.; lata sig, söla; äv. i uttr. sudda med ngt, vara slarvig osv. med ngt; äv.: uppträda ansvarslöst, vara lat; jfr SUDLA 3. Jag vet intet, hvarföre de så suddat med jachten, som nu i 3 dagar försummat god vind. Bark Bref 1: 163 (1704). Jag har repeterat några af de nya Vauquelinska försöken och funnit at både han och Brande suddat och at blodets färgande ämne (till skillnad från vad de funnit) håller precist 1⁄2 procent metalliskt jern. Berzelius Brev 9: 161 (1817). En liten parfvel .. som gerna då och då suddade med sina lexor. Nodermann Profår. 82 (1902). Nu ha de suddat igen och blivit efter. Östergren (1950).
5) [utvecklat ur 3 (o. 4)] (numera bl. tillf., vard.) otydligt l. oklart l. icke distinkt frambringa ljud, i sht tal; särsk. i uttr. sudda på målet, sluddra l. stappla på målet; jfr SUDLA 4. Björkman (1889). Hr Perivier suddade ofta på målet, valde och upprepade sina ord .. stapplade och fick låta sig fingervisas. GHT 27⁄5 1898, s. 2. Att han i tre veckors tid hade ondt i tungan och gick och suddade på målet. Sällberg Sockenk. 15 (1899). IllSvOrdb. (1964). — jfr BORT-SUDDA. — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om uttal: sluddrande l. stapplande. En besvärande svaghet öfver korsryggen, svårighet att gå och ett suddande uttal angåfvo en allmän förslappning. MinnSvNH 10: 1 (1868).
6) [utvecklat ur 4] vara mer l. mindre utsvävande i uppträdande l. levnadssätt, slarva (se SLARVA, v. I 3 b) l. rumla l. ruckla l. svira. Dalin (1854). Suddar gör jag inte, ty jag har bara tre ggr, tror jag, med mina kamrater gått ut och tittat på det finare kafélifvet, alltid korrekt. Engström Brevbok 53 (1892). Han suddar i stan och super opp hela huset. Strindberg GötR 95 (1904). Jag har suddat och är på snusen, hjälp mig hem! Östergren (1950). Han är ute och suddar varenda natt. SvHandordb. (1966). — jfr BORT-, NATT-SUDDA.
SUDDA BORT10 4. till 2—6; särsk.
1) till 4: gm suddande förspilla l. förlora l. icke ta tillvara (ngt); äv. bildl.; jfr sudda av. (Strindbergs försumlige litteräre agent) har .. suddat bort ett helt år, och är i begrepp att slarfva bort ännu ett. Strindberg Brev 9: 294 (1893). GHT 1896, nr 133, s. 2 (med avs. på utbildning).
2) till 6: gm suddande fördärva l. föröda (ngt), rumla l. svira bort (ngt). VL 1895, nr 155, s. 3. Okunnig och rå, en slarf i sitt lif som i sin konst, förföll han snart, suddade bort sin stora talang och dog i elände. Laurin Konsth. 560 (1900). —
SUDDA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. i det refl. uttr. sudda ifrån sig.
1) till 3, om penna, bläck o. d.: svärta av sig, sudda. Sandström KrMat. 1 (1840). Nytja ett bläck, som icke suddar från sig. Rydberg Brev 2: 92 (1874). Schulthess (1885).
2) till 4: gm att sudda göra dåligt ifrån sig, slarva ifrån sig. Berndtson (1880). Sudda ifrån sig: .. se fuska. Schulthess (1885). —
SUDDA IHOP10 04, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032. till 3: sudda o. därigm bringa ihop l. samman (två l. flera olika saker l. företeelser); äv. med singulart obj. betecknande ngt av flera komponenter bestående; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i det refl. uttr. sudda ihop sig, med pluralt sakligt subj.: bli suddade l. sudda varandra o. därvid blanda sig med varandra. Thorild (SVS) 3: 52 (1791). Att sudda ihop ett beslut, likgiltigt hvad. Kjellén NatSaml. 87 (1902, 1906). HågkLivsintr. 5: 233 (1924; refl.). —
SUDDA IN. (†) till 1: (med fuktig l. indränkt sudd) stryka l. smörja l. kleta in (ngt ngnstädes). Skahla Äplen, och tag sedan Ägg sönderwiszpat, och sudda in uti det utgräfna hålet (i äpplena). Oec. 116 (1730). —
SUDDA NED10 4 l. NER4.
1) till 1: gm suddande söla l. smutsa ned (ngn l. ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv., med tanke på persons anseende l. goda namn l. heder o. d.: i hög grad l. omfattning skada l. bringa (ngn osv.) i vanrykte o. d.; äv. i det refl. uttr. sudda ned sig (jfr 2), smutsa ned sig; äv.: socialt l. moraliskt gå ned sig l. förfalla. Nordforss (1805). Muncktell Dagb. 2: 138 (1817; refl.). Sudda ner honom med all bläckets förmåga .. och så många lögner, som kunna få rum på ett ark papper, skrif dit dem. Hagberg Shaksp. 7: 303 (1849; eng. orig.: taunt him with the licence of ink). Hon gick .. såsom om hon bar en vacker nymålad tafla den hon var rädd att sudda ner. Strindberg SvÖ 3: 172 (1890). Han gick och suddade ner sej under sin sista Uppsalatid. Östergren 4: 825 (1933).
2) (†) till 3, i det refl. uttr. sudda ned sig (jfr 1), med pluralt subj., om detaljer i synintryck: bli oskarpa l. kontursvaga, bli suddiga. Farten är så hastig .. att detaljerna sudda ner sig och det hela framstår som en oredig men behaglig dröm. Stenfelt Skepp. 165 (1903). —
SUDDA UPP10 4. till 6: gm suddande göra av med l. öda bort l. förslösa (pengar l. förmögenhet o. d.). Många (prostituerade) lade ihop pengar och uppträdde sedan som gifta, andra suddade upp sin inkomst. Strindberg TjqvS 5: 31 (1886, 1909). Hedberg Prins 401 (1936). —
SUDDA UT10 4. till 2, 3, 5; särsk. till 3: gm suddande fördunkla l. helt l. delvis utplåna (ngt); äv. i pass. närmande sig dep.; äv. bildl. Beckman Amer. 1: 113 (1883). Han beslöt sig för att arbeta hårt, .. göra sig mycket omtyckt av de andra, sudda ut sig själv. Lo-Johansson Gen. 258 (1947). Tårarna förblindade henne, bilden i spegeln suddades ut. Martinson KärlekKr. 36 (1947). —
SUDDA ÖVER10 40. till 1—5; särsk.
1) (numera föga br.) till 1: suddande stryka ngt smutsigt l. kletigt l. dyl. över (ngn l. ngt), sudda ned (ngn osv.). (Lat.) Illino. (Sv.) suddar öfwer, stryker på. Juslenius 359 (1745). Bunge Älsk. 44 (1799; med avs. på person). Auerbach (1913).
2) till 2: suddande överstryka (ngt); äv. bildl. Möller (1790). Allmänna Journalens harfot har åter suddat öfwer et par blad af (osv.). Beskow i 3SAH XXXIX. 2: 83 (1824).
3) (numera föga br.) till (3), 4: gm att sudda taga sig slarvigt l. vårdslöst (o. ofullständigt l. utan korrekthet i detaljer) igenom ngt. (Han spelade) ansatser till välkända melodier, som icke fingo komma fram, emedan han genom att sudda öfver dem sökte inbilla sig att han komponerade. Benedictsson Peng. 33 (1885).
(2) -GUMMI. radergummi. Östergren Ant. 5⁄7 1943. Anm. Vard. förekommer i stället för suddgummi kortformen suddis; best. -en; pl. -ar. [efter mönster av sådana ord som plåtis (se plåtslagare anm.), skådis m. fl.] Alla Nicke’s suddisar är luktfria. Pappershandl. 1978, nr 16, s. 303. DN 7⁄7 1983, s. 1. —
(1) -KÅPA. (†) kåpa för användning vid suddande ss. skydd mot nedsmutsning l. nedsölning o. d. Lind 1365 (1749). Därs. 1367.
1) till 3, i fråga om att skriva l. rita l. måla o. d.; särsk: kluddare, kludd (se kludd, sbst.1 1); jfr sudd, sbst.1 2. Simple tapetmakare och suddare, som målade efter mönster, och sjelfwe hade hwarken studier, snille, eller upfinnings-gåfwa. Nyrén Charakt. 55 (c. 1765). Weste FörslSAOB (c. 1817). Harlock (1944). jfr bläck-suddare.
2) (numera föga br.) till 4: slarver l. odugling l. odåga; jfr sudd, sbst.1 3. (T.) Sudler .. (sv.) sölare, suddare. Dähnert 324 (1746). Auerbach (1913).
3) till 6: rucklare l. svirare l. festprisse; jfr sudd, sbst.1 3. Björkman (1889). Det var en gång en ungkarl som var en stor suddare. Engström Aftongl. 161 (1932). jfr natt-suddare. —
SUDDERI10 4, n. [jfr suddare] suddande; företrädesvis med negativ innebörd; äv. konkret, om resultatet av suddande.
2) till 3. (Sv.) Sudderi .. (fr.) bavochure. Weste (1807). Ett storslaget, genomtråkigt stycke, som kan kallas Ensam, (lite sudderi i gråviolett av Pelle). Nilsson-Tannér MolinSpår 92 (1951).
3) (numera bl. mera tillf., ngt vard.) till 4. Lindfors (1824). Hon ville att allt skulle gå raskt undan och tålte för ingen del något sudderi. Thomasson ArbLefn. 33 (1859). —
Spalt S 14421 band 32, 1997