Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SUFFET sufe4t, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. sufet)
Etymologi
[jfr t. suf(f)et, eng. suffete, fr. suffete; av lat. suf(f)es (gen. -etis), av fenic. urspr. (jfr hebr. schōfet, domare (se DOMARE 3)]
i flera feniciska städer under antiken, om (l. ss. titel för) var o. en av de (två l. tre) höga ämbetsmän som tillsammans utövade makten; i sht i pl. Suffeterne .. förde äfwen understundom commando i fält. Eberhardt AllmH 2: 62 (1768). Suffeterne (i Kartago) stodo i spetsen för ärenderna (i staten. De) .. voro aldrig fältherrar. ConvLex. 5: 294 (1831). Suffeter (2 eller 3 kolleger) fanns också i andra puniska (västfeniciska) städer (än Kartago) som Leptis Magna och Mactar. BraBöckLex. (1980).

 

Spalt S 14429 band 32, 1997

Webbansvarig