| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
SUFFLETT suflät4, äv. sɯf-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) ss. skydd mot väder o. vind avsedd upp- o. nedfällbar, av väv l. skinn o. d., vanl. över bågar l. spjälor o. d. monterad takliknande anordning; särsk. (o. numera företrädesvis) om sådan anordning avsedd att spännas upp över sitt- l. liggplats i åkdon l. fordon o. d.; i sht förr äv. om utrymmet under uppfälld sådan anordning; jfr KUR, sbst.2 e. Schulthess (1885; på bland annat mössa). (Solstrålarna) uppfångades på sufletten af en barnvagn. Idun 1890, s. 604. Sofsäck af impregneradt tyg med sufflett och luftkudde. TurÅ 1906, s. 238. Lewenhaupt MinnV 214 (1936; om utrymme i vagn). En .. sportvagn med mörkbrun sufflett. Gyllensten Senat. 116 (1958). Kulturen 1960, s. 19. — jfr PEGAMOID-, VAGNS-SUFFLETT. — särsk.
a) (i sht förr) om anordning i l. på sufflettvagn. NyttGam. 29⁄5 1799, s. 312. Vagn med Soufflette af väf. BoupptVäxjö 1838. Den infödde kusken (i Bombay) fick spänna upp suffletten, emedan den allmänna tendensen förbjuder vita att offentligt sällskapa med infödda flickor. Martinson Kap 136 (1933). Cronquist Ekipage 40 (1952).
b) sjöt. på båt, i sht motorbåt: av segelduk o. d. bestående, kapelliknande skydd mot regn o. sjö utspänt över sittbrunn l. akterdäck. Stenfelt (1920). Rydholm (1967; på bl. a. motorbåt).
2) [delvis sannol. elliptiskt för SUFFLETT-VAGN l. dyl.] (i sht förr) sufflettvagn (se d. o.); äv. oeg. Topelius Dagb. 3: 17 (1837). Medevi-vagnarne, (dvs.) små suffletter med vagnskorgar af grönmålade spjelar. De Geer i 3SAH 1: 114 (1886). Hans fru far i sufflet till kyrkan om söndagarna. Kämpe Träl. 31 (1907). I ”böst vär” åkte .. (den skånska allmogekvinnan) alltid i sufflett, d. v. s. hon drog det yttre ”skörtet” upp öfver sitt hufvud. TurÅ 1911, s. 15. Cronquist Ekipage 20 (1952).
-VAGN. särsk. med sufflett försedd vagn avsedd att dragas av häst(ar); jfr -gigg, -kalesch, -schäs, viktoria. BoupptVäxjö 1808. Cronquist Ekipage 20 (1952).
Spalt S 14433 band 32, 1997