Publicerad 1997   Lämna synpunkter
SULA, sɯ3la2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[liksom d. sule, nor. -sule (i ssgn havsule) av nyisl. súla l. av fär. súla; etymologiskt identiskt med SULA, sbst.3; benämningen syftar på den klyka som fågelns vingspetsar formar i viloläge]
zool. fågel tillhörande familjen Sulidae; företrädesvis om den nordatlantiska fågeln Sula bassana Lin., havssula; i pl. äv. om familjen. Sulan störtar ned ur luften på fisken (som lagts på ett bräde) med sådan fart att den spetsiga näbben kör in i brädet och fogeln dör. Nilsson Fauna II. 2. 1: 370 (1828). Pelikanfåglarna indelas i 6 familjer: tropikfåglar .. pelikaner .. sulor (Sulidae), skarvar .. ormhalsfåglar .. och fregattfåglar. DjurVärld 8: 253 (1960). Rödfotade sulan (Sula piscatrix). Därs. 271.
Ssgr (zool.): A: SUL-ART. (sula- 1929) jfr art 8 a α. FoFl. 1929, s. 100. —
-UNGE. (sul- 1911 osv. sule- 1960 osv.) Klinckowström BlVulk. 2: 120 (1911).
B: SULA-ART, se A.
C: SULE-UNGE, se A.

 

Spalt S 14486 band 32, 1997

Webbansvarig