Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMLIG l. SUMMELIG, adj.
Ordformer
(sum- c. 1755. summe- 1679—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. sumlig; avledn. av SUMLA, v.1]
(†) försumlig. (Professorn) haf(we)r .. in lectionibus publicis warit altför summeligh, så att han eij öf(we)r 14 dagar denne här terminen läsit haf(we)r. ConsAcAboP 4: 503 (1679). Schultze Ordb. 5187 (c. 1755).

 

Spalt S 14514 band 32, 1998

Webbansvarig