Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SUMMEL, n. (Lind (1749), Meurman (1847)) l. m. (Lindfors (1824)); best. (ss. n.) sumlet.
Ordformer
(sumel- 1749 (: sumelaktighet). suml c. 1755. sumlet, sg. best. c. 1817. summel 1738—1847)
Etymologi
[jfr sv. dial. summel, n., försumlighet, långsamhet, tröghet; avledn. av SUMLA, v.1]
(†) om förhållandet att vara långsam l. sölig l. försumlig, särsk. med tanke på arbetsinsats; särsk. liktydigt med: långsamhet l. sölande l. försumlighet o. d.; äv. om försumligt l. slarvigt utfört arbete o. d. Lind (1738). (Sv.) Summel, sumlande .. (t.) das Zaudern, Gezauder, das Säumen, die Säumnisz. Lind (1749). (Sv.) Summel .. (t.) schlechte Arbeit. Pfuscherey. (Fr.) bousillage. Dähnert (1784). (Sv.) Summel .. (t.) die Nachlässigkeit in der Arbeit. Möller (1790). Meurman (1847).
Avledn. (†): SUMMELAKTIG, adj. långsam. Lind 1856 (1749).
Avledn. (†): summelaktighet, r. l. f. långsamhet. Lind 1307 (1749).

 

Spalt S 14526 band 32, 1998

Webbansvarig