Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUPER- ssgr (forts.; jfr anm. sp. 14582):
(4 c α, 6 a) -FIN30~2.
1) om ngt sakligt: som är av finaste l. bästa kvalitet l. sort o. d., förstklassig, extra fin; äv. (o. numera nästan bl., vard.) allmännare: mycket l. utomordentligt fin, ”jättefin”. Nordencrantz Arc. 153 (1730). Uti G. Lennmans Meubel-Adresse .. finnes til köps .. 2: ne sorter super fina Thé-Serviser. PT 1758, nr 10, s. 4. Superfina, medelfina och gröfre Kläden. NVexjöBl. 1851, nr 23, s. 4. Samzelius SkogFjäll. 152 (1905; om konjak). IllSvOrdb. (1955). särsk. (†) om metall, särsk. ädel metall: (i möjligaste mån) fri från främmande beståndsdelar, synnerligen ren. Jtt(e)m 2. pu(n)dt sup(er)fijnt guld pundit 54 m(ar)c Löp(er) — 108 m(a)rch. VaruhusR 1540. Superffintt solff 1 pundh. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. RA I. 2: 462 (1573).
2) bildl.; särsk. dels om ngt abstrakt: subtil; skarpsinnig, dels om person, huvud: skarpsinnig. Der måste sitta et super fint hufwud på denne gamle Mannen. Lagerström PolKannstöp. 20 (1729). At et .. Allmänna gifves, försäkras .. tämmligen enhälligt af våra superfina Stats-economer. JournSvL 1799, s. 589. Det superfinaste hårklyfveri. Weste FörslSAOB (c. 1817). Fåhræus NKonstEss. 94 (1927, 1929; om symbolik). —
Spalt S 14586 band 32, 1998