| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SURV sur4v, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om slarvig l. oordentlig person, slarver, odugling o. d. Vid de tillfällena (dvs. då han varit i staden l. på marknad) kom han la alltid hem som en surf, full och surfvig, men det hände inte så tidt. Bondeson MVK 37 (1900, 1903).
Spalt S 14675 band 32, 1998