Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVACKA svak3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. svakka, äv. svakk, m.; jfr d. dial. (Jyll.) svak, inböjning, dal; med assimilation av ä. nk till kk etymologiskt identiskt resp. samhörigt med sv. dial. svank, m., svanke, m., svacka (se SVANK, sbst.2). — Jfr SVACKA, v.]
1) nedsänkning (se NEDSÄNKA 8 b).
a) i terrängen l. markytan: sänka; (liten) dalsänka; äv. (jfr b) om jämförelsevis obetydlig fördjupning i marken l. vägbana o. d.: nedsänkning, (grund) fördjupning; jfr DÄLPA. Arrhenius Jordbr. 1: 46 (1862). De två bankarna hindra kälken från att röra sig upp och ned mot lasset, hvarigenom urgräfning af knippor eller delpor (= svackor) i vägarna undvikas. Ekman SkogstHb. 60 (1908). När de landade, stod solen röd i svackan mellan fjällen. Didring Malm 1: 91 (1914). I stenbunden mark, i fjällen och i skärgården krävs det .. omtanke för att hitta en bra plats (för nedgrävning av avfall) som på ett naturligt sätt går att använda, kanske en svacka. Rosén Allemansr. 118 (1976). — jfr BERG- (Fogelström DrömStad 125 (1960)), DAL- (Stubbendorf Werfel SångBernad. 253 (1942)), FJÄLL- (Didring Malm 1: 180 (1914)), SKOGS-SVACKA (I skogssvackor och myrkanter. Almquist UpplVeg. 320 (1929)).
b) i annat än terrängen l. markytan: (mindre) nedsänkning l. fördjupning, grund grop o. d. Då (läkaren) .. ånyo besökte patienten, ansåg han sig bestämdt känna ledhufvudet under collum scapulæ samt, vid tryck, en svacka nedanför kanten af acromion. Hygiea 1856, s. 773. Såsom synes av figuren, finnas tvenne grunda svackor ovanför hålet (i stenen). GotlArk. 1933, s. 67. ByggnArbMinn. 38 (1950; i räls); jfr a.
2) [eg. bildl. anv. av 1] i fråga om ngts beskaffenhet: övergående försämring l. nedgång; särsk. dels om konjunkturperiod med låg produktivitet l. vinst l. lönsamhet, (konjunktur)nedgång, dels om parti l. moment (av framställning l. bollspel o. d.) med sänkt kvalitet, dels (hos idrottsman): nedsatt form, nedgång av formen. SvD(B) 29⁄10 1945, s. 16 (om konjunktursvacka). Det är knappast någon tvekan om att det var Sven Lidmans angrepp som åstadkom den första allvarliga svackan i tilltron till (Lewi Pethrus). SvLittTidskr. 1960, s. 70. När hon har en svacka i sitt liv — efter någon historia — så är hennes olycka bara lagom. Hon kommer att bli räddad. DN 25⁄1 1971, s. 12. SvD 30⁄8 1976, s. 26 (hos tennisspelare i match). — jfr FORM-SVACKA (GHT 20⁄3 1962, s. 13), KONJUNKTUR-SVACKA (DN(A) 17⁄1 1965, s. 10).
Avledn.: SVACKIG, adj. till 1 a, b: som har svackor l. svacka. Arrhenius Jordbr. 3: 252 (1861; om mark). Svackigt virke, svackig terräng. IllSvOrdb. (1955).

 

Spalt S 14718 band 32, 1998

Webbansvarig