| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SVAPLA, v. -ade.
(†) i uttr. svapla med tungan, tala otydligt l. oredigt (o. obegripligt). (Hon) wille .. offenteligen icke något framtala, vthan stodh och hofz suåra ting vthj bröstet, och suaplade mz tungan, så att ingen kunne retta sig effter huadh hon sade. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 453 (i handl. fr. 1618).
Spalt S 14849 band 32, 1998