Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVARTA, sbst.3, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or
Etymologi
[av t. schwarte, tjock hud, sågbak m. m.; av ovisst urspr.]
(†) Svartor .. kallas .. klufvit verke, eller starka brädbakar, som vid förtimringar uti schachter resas förloradt (dvs. provisoriskt) samt stämplas emot jord och stenras, til dess en ordentelig förtimring och stämpling kan göras. Rinman 2: 935 (1789).

 

Spalt S 14945 band 32, 1999

Webbansvarig