Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVEPEL, m. l. r.; pl. -pler.
Ordformer
(äv. sue-, swe-)
Etymologi
[fsv. svepil, linda; avledn. av SVEPA, v.1 (o. SVEP, sbst.1, SVEPA, sbst.2)]
(†) linda l. blöja o. d. Hwad nw then heliga Jungfrun Maria haffuer hafft för redho til sina barnsäng, är ther aff nogh til förståndande, at thetta werduga barnet Jesus, icke hade retzliga en swepel ther thet kunde swepas vthi. LPetri 1Post. F 3 a (1555). (Sv.) Swepel, barn-mantel, (t.) die Windel. Lind (1738). Schultze Ordb. 5260 (c. 1755).

 

Spalt S 15061 band 32, 1999

Webbansvarig