Publicerad 1999   Lämna synpunkter
SVÄGER-, ssgsförled
Etymologi
[av mlt. sweger- (i ssgn swegerhēre, svärfader), motsv. t. schwieger- (i schwiegermutter, svärmoder o. analogiskt därefter schwiegervater, svärfader), av ä. t. schwieger, svärmoder, av fht. swigar (mht. swiger), motsv. mnl. swēgher, feng. sweger; jfr find. śvaśrūḥ, svärmoder, lat. socrus, dets.; grammatisk växelform till SVÄR-. — Jfr SVÄGERSKA]
(†) ss. förled i ssgr, om person(er) som gm giftermål är besläktad(e) med ngn, svär-.
Ssgr (†): SVÄGER-FADER. svärfader; jfr svågerfader. Schück Wivallius 1: 110 (i handl. fr. 1630). VDAkt. 1688, nr 443.
-FÖRÄLDRAR. svärföräldrar. VDAkt. 1676, nr 244. Därs. 1703, nr 59.
-SON. svärson. AOxenstierna 6: 413 (1631). Cavallin Herdam. 5: 342 (cit. fr. 1694).

 

Spalt S 15298 band 32, 1999

Webbansvarig