Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄRDLA svä3rdla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. av mlt. swerdele, svärdslilja, motsv. mht. swertel(e) (t. schwertel), av fht. swertala, dets., diminutivform till SVÄRD, sbst.2, översättningslån av lat. gladiolus, litet svärd, äv.: svärdformat blad l. svärdformad växt o. d., diminutivbildning till gladius, svärd, sannol. lån av ett keltiskt ord (jfr kymr. cleddyf, korn. klethe, båda: svärd, till den rot (med bet.: slå) som äv. föreligger i lat. clades, skadegörelse, förlust, nederlag), jfr äv. GLAV]
(numera föga br.) om växt av familjen Iridaceae (svärdsliljeväxter); särsk. om växtsläktet Iris Lin. NormFört. 32 (1894; om I. Lin.). Enligt Engler och Prantl omfattar svärdlornas släkte omkring 100 arter. SkånTrädgFT 1900, s. 107. VåraKulturvN 277 (1977; om I. Lin.). — jfr ISABELL-, TRÄDGÅRDS-, VATTEN-SVÄRDLA m. fl.
Ssgr (numera föga br.): SVÄRDLE-SLÄKTE(T). om släktet Iris Lin., svärdsliljesläktet. SvUppslB 27: 5 (1936). 2SvUppslB 28: 550 (1954).
-VÄXT. särsk. i pl., om familjen Iridaceae (svärdsliljeväxter). NormFört. 32 (1894). Lyttkens Växtn. 1274 (1912).

 

Spalt S 15412 band 33, 2000

Webbansvarig