Publicerad 2000   Lämna synpunkter
SVÄRLIGEN l. SVÄRLIGA l. SVÄRLIG, adv.
Ordformer
(-lig Stiernhielm (SVS) III. 1: 223 (1662). -liga Ekeblad Bref 1: 208 (1652; rättat efter hskr.). -ligen HT 1912, s. 119 (1656))
Etymologi
[jfr d. sværlig, mlt. swērliken, t. schwerlich, av mht. swærlīche, swærlīchen, fht. suārlīhho; avledn. av SVÄR, adj. (jfr SVÄRLIG). — Jfr SVÅRLIGEN]
(†) svårligen (se d. o. 2). Iagh troor dätt (dvs. att riksdagen kommer till beslut) swärliga, efter bönderna inthet ännu ha förklarat seigh. Ekeblad Bref 1: 208 (1652; rättat efter hskr.). HT 1912, s. 119 (1656: sværligen). Såszom iagh sköniar, kan han samma mina ährender .. swärligh till någon ändtskap bringa. Stiernhielm (SVS) III. 1: 223 (1662).

 

Spalt S 15414 band 33, 2000

Webbansvarig